– Vi har fått tillstånd att demonstrera med utgångspunkt från Götaplatsen varje jämn vecka fram till mars, säger Roz Aslanian, en av initiativtagarna till OSI, Oberoende svensk-iranier, som organiserar aktionerna till stöd för folket i Iran.

Lördagens demonstration samlade mellan 2 500 och 3 000 personer, trots att många göteborgare samåkte ner till Berlin för att delta i den stora demonstrationen där. Det unika, enligt Roz Aslanian, är att enigheten bland demonstranterna är så stor.

– Jag kom som sexårigt flyktingbarn till Sverige tillsammans med mina föräldrar som flydde efter revolutionen i Iran 1979. Det var många intellektuella som flydde från Iran då, från många olika grupperingar.

Han berättar att iranska grupper i Sverige historiskt sett har haft svårt att komma överens. Man har tillhört olika etniska och politiska grupperingar.

– Iran har varit en krutdurk sedan revolutionen. De flesta som var med och genomförde den var sekulära grupperingar och vänstergrupperingar – Sovjetunionen hade stort inflytande i Iran på den tiden.

– Det här är första gången som alla står på samma torg och skanderar samma slagord. Och nu är det vi, som är andra eller kanske till och med tredje generationens iranier i Sverige som samlas. Och vi har verkligen upptäckt att vi har så mycket mer som förenar än som skiljer oss åt. Vi har inte med oss bitterheten och motsättningarna.

En ny revolution

Enligt Roz Aslanian är det som pågår i Iran just nu en ny revolution.

– Revolutionen 1979 blev en stulen revolution, en kuppad revolution. I kaoset som följde kom IS och det extrema växte fram. Då hade inte omvärlden ögonen på landet på samma sätt, även om det tidigt förekom godtyckliga rättegångar, steningar och andra avrättningar. Men nu har krutdurken äntligen exploderat, tack vare några hårstrån från en ung flicka – de lockarna har antänt en brand i världen.

Tillgången till internet är begränsad i Iran, men enligt Roz Aslanian når de stora nyheterna fram till invånarna i landet.

– De får kanske inte reda på att det har stått ett gäng göteborgare och ropat slagord på Götaplatsen, men att 80 000 demonstrerat i Berlin, det vet de definitivt och sådant sprids snabbt både via sociala medier och på andra sätt.

– De styrande i Iran kör sitt race, de omger sig av jasägare och folk som inte vågar ha någon annan åsikt. De skyller allt på ”den store satan” i väst, men de vet att det finns många i exil som står på andra sidan gränsen och fördömer och gör vad de kan för att minska den iranska regimens makt.
Det finns människor i Iran som är svåra att nå fram till, enligt Roz Aslanian. Många års indoktrinering och förtryck sätter spår i människor.

– Jag minns när jag var liten i Iran, då påstod ledningen att om man tittade på fullmånen så kunde man se ayatollans ansikte i månen. Men i dag river flickorna bilder av Khamenei, något som för deras föräldrageneration varit helt otänkbart. Det behövs nog två generationer för att fatta att något är fel. Och orättvisor blir ibland så tydliga att samhället kollektivt måste ta ett beslut.

Han liknar den islamiska maktstrukturen i Iran vid en maffiaorganisation som inte skyr några medel för att behålla makten.

– De är desperata. Regimen kommer inte att lämna frivilligt och de som ingår i organisationen är brutala, godtyckliga och hänsynslösa. Det är lätt att bli ivrig och tro att i natt sker det – att folket tar över. Men förra revolutionen tog åtta månader.

– Iranier generellt är ett fredligt folk, det finns ingen beväpnad befolkning i Iran. Det enda de har är sina nävar och slagord – och kanske en och annan slangbella eller molotovcocktail. Det är oerhört mycket gräsrotsrörelse i detta. Det finns inga tydliga ledare, människorna samlas bara kring orden ”Kvinna, liv, frihet”. Det säger allt egentligen om hur bred, ledarlös och folklig den här revolutionen är.