Videoklippen är suddiga och skakiga, bär vittne om kaoset de dokumenterar. Ändå räcker det med några få sekunder för att förstå vad de visar.

En orörlig kropp i skarpt solljus, rött huvud mot grå trottoar.

En grupp människor samlade runt två män som blöder ymnigt, en bar hand pressas mot ett uppfläkt köttsår.

Starka armar släpar en livlös kropp över asfalt.

En man sjunker ned mot en vägg, beigea byxor färgas hastigt röda.

Ljudbilden är minst lika kaotisk. Panikslagna skrik, människor som försöker överrösta varandra, fötter som snabbt rör sig över asfalt. Upprepade skottsalvor, likt explosioner som skakar de neddragna butiksjalusierna.

"På väg till kriget"

Oslobaserade Iran Human Rights (IHR) har de senaste dagarna fått allt fler rapporter om hur tungt beväpnade styrkor intagit en rad kurdiska städer i nordvästra Iran, både med bepansrade fordonskonvojer och militärhelikoptrar.

Enligt organisationens grundare Mahmood Amiry-Moghaddam tyder mycket på att många av soldaterna tillhör landets mäktiga revolutionsgarde, som bildades efter den islamiska revolutionen 1979 i syfte att skydda det nya religiösa statsskicket från kuppförsök.

– Det ser ut mer som att de är på väg till kriget än för att möta demonstranter, säger Amiry-Moghaddam.

– Folket på gatorna är obeväpnade, de är praktiskt taget helt tomhänta, och möts av urskillningslös beskjutning. Det handlar om ett systematiskt dödande av demonstranter, särskilt av människor i etniska regioner.

Enligt de sammanställningar som bland annat IHR kontinuerligt gör över dödade, skadade och gripna under protesterna har allra flest dödats i provinserna Sistan och Baluchistan samt Kurdistan, hem åt framför allt de etniska minoriteterna balucher och kurder.

Andra klassens medborgare

De senaste dagarna har en rad iranska städer med övervägande kurdisk befolkning i stort sett förvandlats till krigszoner, enligt de organisationer som följer de alltmer intensiva protesterna i Iran. Enligt den Norgebaserade människorättsorganisationen Hengaw har den iranska regimens styrkor använt tunga vapen – inklusive maskingevär – mot demonstranter i städer som Javanrud, Mahabad och Piranshahr.

Enligt osäkra beräkningar utgör kurderna i Iran, runt åtta miljoner människor, närmare tio procent av landets befolkning. De har traditionellt varit bosatta i de nordvästra delarna av landet, men många flyttar då dessa områden ekonomiskt sackar efter resten av landet.

Hengaws källor rapporterar att hundratals soldater ur det iranska revolutionsgardet har omringat Javanrud och blockerar infarterna till staden, som ligger runt 50 mil väster om Teheran. På tisdagsmorgonen anlände sex militärhelikoptrar till Javanrud, skriver organisationen via sociala medier.

Säkerhetsstyrkorna rapporteras också ha beskjutit ett fordon som transporterade blod till de skadade i Javanrud.

Att protesterna, som startade med kurdiska Mahsa Zhina Aminis död i den hårdföra moralpolisens förvar i mitten på september, har varit så omfattande i just Baluchistan och Kurdistan har historiska förklaringar, säger Mahmood Amiry-Moghaddam. Likaså regimens brutala nedslag mot balucher och kurder.

– De här regionerna befolkas av människor som har blivit marginaliserade av regimen i över 40 år. De har ansetts vara andra klassens medborgare, säger han.

Rapporter om kulsprutor

I takt med att allt fler videoklipp läcker ut från Javanrud, Mahabad och Piranshahr växer farhågorna för en kommande massaker på civila kurder, uppger Amiry-Moghaddam.

– Det är otroligt oroväckande att se magnituden av vapen som skickas till de här områdena. Det handlar om både lättare och tyngre maskingevär; det finns bilder på människor som verkar ha skjutits med en dusjka (sovjetisk tung kulspruta från andra världskriget, reds anm.), bilder på obeväpnade människor som ligger i blodpölar på gatorna.

Trots att flera städer praktiskt taget förvandlats till krigszoner ser IHR inga tecken på att folkmassorna är på väg att ge upp.

– Folket blir argare och argare och regimen förlorar kontrollen mer och mer. Det är en regim som har styrt med hjälp av rädsla – men den rädslan är borta nu, säger Mahmood Amiry-Moghaddam.