Sveriges främsta zombieöverlevnadsexpert. Före detta sommarvärd i P1. Författare och krisföreläsare. Han har även kallats prepper, vilket han dock inte helt håller med om. Åtminstone inte om man utgår från att prepping handlar om att hamstra toarullar och konserver. Det förklarar Herman Geijer när Syre träffar honom på innergården utanför hans lägenhet i Hägersten en förmiddag i juni.

– Den preppingtanken kommer från den amerikanska högermiljön. Den har helt fel, den utgår från att vi är isolerade och stänger in oss med vårt lager med mat när det blir kris. Men det är väldigt få som gör det i kris, vi söker oss till andra och vill lösa saker. Mycket av den isolationen som finns mellan människor i dagens samhälle raseras när det finns ett problem, eller en gemensam fiende, säger han och fortsätter:

– För mig handlar det istället om att man engagerar sig tillsammans i bostadsområdet för att lära sig om klimatförändringarna och förbereda sig för kriser. Inte om att bunkra utan att lära sig egenskaper och förmågor och hitta sociala nätverk, så att man kan agera tillsammans när något händer.

Frankenstein och fossilkapitalism

Första delen i Herman Geijers nya bok Monstersamhället publiceras i Syre på midsommarafton. Boken kommer att passa tidningens läsare, tror han.

– Jag tänker att Syres läsare ofta är gröna någonstans och kanske inte ekomodernister, som tänker att det är tekniken som kommer att lösa våra problem. Jag tror att det är en målgrupp som kan tycka att den är intressant. Det känns kul.

I början av skrivprocessen var boken faktiskt helt monsterfri, berättar Herman Geijer. Det var inte heller säkert att den skulle handla om klimatkrisen.

– Jag började skriva i december 2019 och strax efteråt kom coronapandemin. Då tänkte jag att jag skulle skriva om pandemin och hur vi beter oss i sådana kriser. Sen kom jag på att klimatkrisen, utarmningen av ekosystemen och resursbristen kommer att fortsätta trots corona. Och att det är det jag vill skriva om egentligen, säger han.

Sen dök Frankeinstein upp.

– Jag läste om den av en slump och började fundera på det här med att man skapar sin egen undergång. Vad som händer när vi skapar det här samhället med teknologi och fossilkapitalism. När vi förlorar möjligheten att klara oss själva för att allt är beroende av en massa system som vi inte kan hantera. Monstersamhället är ett samhälle som vi har tappat kontrollen över och som också riskerar att förgöra oss för att vi är så beroende av det.

Vad är ett monster?

– Den vanligaste definitionen är att det skiljer mellan natur och kultur. Gränsen däremellan, där människan blir kultur och monstret natur. Det handlar ofta om gränser och kropp. Monstret vaktar någonting, draken vaktar sin skatt. Vi har fantiserat om olika typer av monster jättelänge. De riktiga monsterstudierna började i Grekland, när Aristoteles pratade om att monster är en avvikelse, som inte ser ut som sina föräldrar. Frankenstein passar ganska bra in i den definitionen.

”Vi som har skapat monstret”

Med boken hoppas Herman Geijer på att kunna bidra med något slags hopp.

– Det går att göra saker och styrkan finns i att vi gör det tillsammans. En del böcker som jag läser känns helt befriade från hopp. Det är bara katastrofscenarion staplade på varandra. Jag tror att en del av problemet i klimatörrelsen är att det är så binärt. Man säger att det här måste förändras nu, och efter ett år har inget hänt och då säger man samma sak igen. Jag hoppas att boken kan ge redskap till att hitta sätt att agera tillsammans. Oavsett om det är att preppa tillsammans med grannar eller organisera sig i klimat- och miljörörelser.

Känner du själv någon frustration över hur klimatförändringarna hanteras politiskt?

– Jag har ganska låg tilltro till staten i normaltillståndet. Jag har svårt att tro att vi kommer förändra mycket på en gång, utan någon typ av trigger. Men när något väl händer kan det gå jättesnabbt. Titta bara på kriget i Ukraina och Nato-frågan. Där gick det snabbt åt fel håll. Men det finns ändå något hopp i att det kan gå snabbt, när det väl är viktigt. Då gäller det att aktivister är snabba på den bollen och börjar ställa krav på en gång.

Har du själv hopp om framtiden? 

– Ja, på något sätt. Inte på ett sätt så att jag tror att allting kommer att lösa sig. Men att man kan leva ett bra liv under förhållanden som blir allt sämre. Om man bara försöker rulla med och försöker värdesätta det som är runtomkring en. Det har gått så pass långt att vi redan är i en annan värld. Vi har passerat så många trösklar. Men det är inte ett binärt tillstånd. En skillnad på 0,1 grader är också en skillnad, säger han och avslutar:

– Det är vi som har skapat det här monstret. Vi kan antingen förgöra det, bli sams med det på något sätt eller låta det ta kål på oss.