DEBATT Beroende på vem man pratar med så tycker man antingen att det är positivt med vargar i Värmland, eller så tycker man tvärtom. Därför är det både intressant och glädjande att SLU:s attitydundersökning visar att en majoritet gillar att det finns varg i Sverige.

Så vad är det då som händer i Värmland? Där 6 av 10 är positivt inställda till varg. Jo, där går man nu några få missnöjda och högljudda löshundsjägare till mötes. På bekostnad av en fridlyst och starkt hotad art. Nu är det länsstyrelsen som på eget initiativ fattat beslut om skyddsjakt.

Skyddsjakt är återigen utlyst på en varg i Forshagareviret. Den tidigare beviljade skyddsjakten stoppades av förvaltningsrätten och ärendet ligger nu hos kammarrätten. Skyddsjakt är en åtgärd mot skadegörande vargar och som man därför ska hålla sig restriktiv till. När inga andra åtgärder fungerar, kan det beviljas. Ett av kriterierna är att den skadegörande vargen bör pekas ut. Det görs främst via dna-analyser. Detta är viktigt, eftersom det händer att vargar får ta ansvar när skador orsakats av annat. Länsstyrelsen har inte gjort ett enda dna-prov på något av dessa angrepp.

Varg påstås nu ha angripit ett antal hundar och några kalvar i Värmland. Att varg tar nötkreatur är ganska sällsynt, men det anmäls förvånansvärt ofta runt Forshagareviret. Synar man dokumentationen är en del av angreppen som nu nämns endast påståenden. Flera av jakthundarna var oskadda och länsstyrelsen informerades inte. Det är ju inte okänt bland jägare att anmälningar som rapporteras förbättrar möjligheterna att få skyddsjakt beviljad.

Förra året rapporterades en synobservation in till Skandobs, som är ett rapporteringssystem för rovdjur. Vad som inte framgick av rapporten var att det påstods att en varg attackerat en hund. Det var hundägaren som skrivit synobservationen utan att nämna hunden, och händelsen rapporterades aldrig in till länsstyrelsen. Trots det blev hundattacken ett av skälen till den beviljade skyddsjakten.

Det är oroande – och man kan misstänka en dold agenda – att länsstyrelsen bland annat nämner att om fel varg dödas och angreppen fortsätter, kan man bevilja jakt på ytterligare varg. Länsstyrelsen menar också att gynnsam bevarandestatus inte skulle försvåras om rent av hela Forshaga vargrevir skjuts bort. Länsstyrelsen borde vara väl medveten om att vargtätheteten regleras via licensjakt och inget annat. Besynnerligt nog begärde även länsstyrelsen in påstådda icke kvalitetssäkrade angrepp från löshundsjägarna för att underlätta handläggningen.

Vid anmälda vargangrepp finns det upparbetade system om vad som bör göras. Den drabbade kontaktar länsstyrelsen som gör en besiktning för att se om angreppen gjorts av varg. Ibland används specialutbildad hund som kan påvisa varg, och dna-prover tas.

Genom att inte anmäla valde dessa löshundsjägare bort möjligheten att kvalitetssäkra att det var varg som hade angripit vid dessa tillfällen. Frågan som därför måste ställas är om det nu görs efterhandskonstruktioner för att öka chansen till beviljad jakt?

Länsstyrelsen tycks ju mena att vargarna i Forshagareviret är mer benägna att angripa lösa jakthundar än genomsnittet. Man ansåg också att skyddsvästar bara förlängde tiden det tog för en varg att bita ihjäl en hund. Detta trots att skyddsväst rekommenderas av forskare.

Att jakt inte bör ske under djurens barnkammartid borde självklart gälla även för vargen. Om man skjuter ett av föräldradjuren får den kvarvarande föräldern svårt att klara matförsörjning, fostran och beskydd och valparnas liv riskeras. Vargar är sociala och flocklevande djur med starka familjeband. Föräldradjuren håller ihop tills någon av dem faller ifrån. Valparna i Forshagareviret är bara några månader gamla och helt beroende av bägge föräldrarna.

Vi menar att länsstyrelsen genom att bevilja skyddsjakt kollektivt bestraffar första bästa varg, för att gå en liten minoritets särintresse till mötes. Vi anser att ett felaktigt beslut är taget och att den pågående jakten omedelbart bör stoppas.

Länsstyrelsen i Värmland har erbjudits replik men avstår på grund av tidsbrist.