Det blev inget Sommar i P1 för min del. Inga politiker, inte ens avdankade sådana, ska höras ett valår. Vad gör man då med ett färdigt manus? Jo, ett Sommarprogram i P1 blev en Halvårsrapport som podd. För Teater Tribunalen.

Fördelen med det var att slippa krysta fram tråkigheter från barndomen, eländes elände som övervunnits och storslagna framgångar som vunnits …
Så det blev precis som jag ville istället, utan producenters styrande. Vilket retat en del. Att ifrågasätta heliga politiska fraser väcker uppenbarligen känslor. Att påpeka det orimliga i evig tillväxt, det bisarra i arbetslinjen och det hysteriska i militariseringen är känsligt i en tid som präglas av politiska floskler, sketen dumhet och experter i uniform.

Att som grönt avdankat språkrör dessutom ha mage att påpeka att humaniora och kultur är avgörande för om framtiden inte bara ska överlevas klimatsmart – utan också med socialt ansvar och demokratisk värdighet – tycks inte heller vara okontroversiellt. Och det bekymrar mig.
När Svenskt näringsliv föreslagit att de som läser humaniora bör få sänkt studiestöd – eftersom det inte lika snabbt leder till tillväxtskapande jobb som om de istället läst till civilingenjörer, reklamare och marknadskreatörer – är vi illa ute. Ämnen som idéhistoria, estetik, konstvetenskap, litteraturvetenskap och sociologi är ingenting för Svenskt näringsliv – och ingenting för en del ekomodernister som ska ”rädda klimatet” med laddstolpar och stål utan kol …

Men hur skulle samhället se ut om vi inte värnade ämnen som studerar människan och vår kultur? Det skulle gå käpprakt åt helvete. Om än klimatsmart. Det går alldeles utmärkt att utveckla samhället till det klimatsmarta fängelset med diktatoriska förtecken …

Den gröna tanken, när vi startade gröna partier, var att just avvärja en utveckling som skulle leda fram till att det enda sättet at rädda mänskligheten rent fysiskt blir att inskränka demokratin och avveckla anständigheten. Grönt är motsatsen till ekofascism.

I vårt lilla land är det kristdemokrater, moderater och Sverigedemokrater som ömsom piskar, ömsom smilar fram en utveckling som leder in oss i den återvändsgränd där demokratiskt hedervärda och socialt anständiga utgångar från en klimat- och miljökollpas stängs till.

Med viss förfäran ser jag dessutom hur den gröna fernissan på socialdemokratin var ytligt ditmålad. Med näringslivsminister som Karl-Petter Thorwaldsson – han som säger sig älska gruvor – har sossarna trätt fram i all sin nakenhet.

Det blev inget Sommar för mig i P1. Det blev ett ”sommarprogram” som podd lanserat av Teater Tribunalen. Och det är nog där någonstans – i kulturen – som vi kan börja vända på utvecklingen på riktigt. För det räcker inte med naturvetenskap. Det måste till andra tankar också. Vi måste helt enkelt begripa att klimatomställningen kräver mer än laddstolpar och stål utan kol. Den kräver omtanke. Och svar på frågan vad vi ska ha våra liv till. Och då krävs kultur och humaniora. Även om det inte leder till tillväxt utan bara något så basalt som till bättre liv.