Den globala handeln med utsläppsminskningar ska frigöra kapital till klimatarbetet världen över. Men ett beslut från Cop27 i Egypten kan öppna för missbruk, varnar Världsnaturfonden WWF.
– Vi hade velat se ett tydligare förbud mot offsetting, säger Bernt Nordman, klimatexpert på WWF Finland.
Handeln med utsläppsminskningar är i ett bästa scenario tänkt att öppna en störtflod av kapital till länder med begränsade resurser för att stänga alltifrån kolkraftverk till att snabbt bygga ut den förnybara energin. Men inför Cop26 kom varningar om att det snarare skulle kunna stjälpa än hjälpa klimatarbetet.
– Sverige och EU vill inte att det blir ett såll som läcker koldioxid, då får vi inte den stabilitet som vi vill se i Parisavtalet, utan bara siffror på ett papper, sa Sveriges tidigare miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) under en pressbriefing inför klimattoppmötet i Glasgow.
”Här finns risk för dubbelräkning”
Risken Per Bolund pekade på var att det skulle kunna leda till dubbelräkning. Det vill säga att både det köpande och säljande landet skulle kunna tillgodoräkna sig den utsläppsminskning som placerats på marknaden i form av en ”kolkredit”. Då skulle löften om koldioxidneutralitet riskera att pumpas med luft. Den möjligheten försökte man stänga under klimatmötet i Glasgow genom att utsläppsminskningar kan ”auktoriseras” som kolkrediter, vilket möjliggör att det land där klimatåtgärden genomförs kan besluta om att överföra klimatnyttan till det land som köper kolkrediten. På så sätt skulle enbart ett land kunna tillgodoräkna sig klimatnyttan. Hur alla de klimatåtgärder som inte auktoriseras ska hanteras specificerades under Cop27, där de fick namnet mitigation contributions.
– Här finns risk för dubbelräkning, säger Bernt Nordman, klimatexpert på WWF Finland, som följt förhandlingarna om artikel sex på Cop26 i Glasgow och nu senast på Cop27 i Egypten.
”Företag hittar kryphålen”
För mitigation contribuitions är kraven inte lika hårda som de som auktoriseras (ITMO:s). Som namnet antyder är tanken att det land som säljer utsläppsminskningen kan tillgodoräkna sig den, men det finns inget vattentätt system som hindrar företag som köper krediterna att också göra det gentemot sitt klimatmål. På så sätt skulle luft pumpas in i systemet, så som kritiker befarade skulle ske inför Cop26 i Glasgow. Men då länder emellan.
– Vår åsikt är att de här kolkrediterna inte får användas för företags påståenden om koldioxidneutralitet, alltså offsetting. Men problemet är att beslutet från Cop27 öppnar en möjlighet till detta, så vi tycker att det är ett svagt beslut då det inte finns någon explicit formulering som skulle förbjuda det, säger Bernt Nordman, som velat att all typ av dubbelräkning inom Parisavtalet förbjöds.
Samtidigt finns det redan i dag en rad sätt för företag att klimatkompensera, utan att det är kopplat till ländernas klimatplaner. Men om den typen av kritiserad klimatkompensation förs in inom ramen för Parisavtalet ger det en typ av legitimitet, som Bernt Nordman befarar kan utnyttjas. Inte minst i länder med svag konsumentlagstiftning, där företagen inte kan hållas juridiskt ansvariga för påståenden om koldioxidneutralitet utan substans.
– Mindre nogräknade företag tenderar att hitta kryphålen. Men ett företag som går där ribban är lägst och köper krediter med svag integritet riskerar att bli exponerade.
”Man måste vara beredd att betala”
David Newell, som varit Sveriges förhandlare om artikel sex under Cop27, säger att det ännu går att förhindra dubbelräkning för den nya kategorin av kolkrediter. Hur reglerna ska tillämpas och tolkas, kommer bli föremål för fler förhandlingar under nästkommande klimattoppmöten.
– Det finns risker så klart, men Sveriges och EU:s mål är att vi vill att det ska regleras på precis samma sätt som alla andra utsläppsminskningar inom artikel 6, att det finns krav på att om det säljs vidare till ett annat land eller en part i ett annat land ska det finnas en motsvarande justering (för att undvika dubbelräkning reds anm) och samma krav på hållbarhet och skydd av mänskliga rättigheter. Men det återstår att förhandla.
De krediter där dörren är stängd för dubbelräkning (ITMO:s) väntas bli dyrare än andra på marknaden. Men Bernt Nordman hoppas ändå att de ska bli de mest eftertraktade.
– Vill man ha kvalitet måste man också vara beredd att betala. Nyttan för företag är att man verkligen kan göra trovärdiga påståenden om klimatneutralitet om man köper de här med mer kvalitet.
ITMO:s står för Internationally traded mitigation outcomes.
Läs mer:
Klimatmötet en besvikelse – fond för kompensation enda ljuspunkten
Sverige vill köpa utsläpp för hundratals miljoner kronor – skriver avtal med Ghana på Cop26
Så ska det gå till
Att enskilda länder ska kunna köpa utsläppsminskningar i andra länder kan låta ologiskt då hela världen behöver uppnå koldioxidneutralitet för att få stopp på klimatförändringarna. Men tanken är att handeln med utsläpp ska kunna kanalisera pengar till fattiga länder som annars inte förmår att minska sina utsläpp i tillräckligt snabb takt. Eftersom Parisavtalet – till skillnad från det föregående Kyotoavtalet inkluderar alla världens länder, och kräver att klimatplaner uppdateras med jämna mellanrum och tillslut ska innefatta alla delar av ländernas ekonomier, är tanken att det ska leda till ett minskande antal utsläppskrediter att köpa över tid.
De viktigaste besluten från Cop27
1. En fond för skador och förluster inrättas. Med argumentet att världens rika länder är ansvariga för de klimatkatastrofer som sker här och nu, bör de också bidra med pengar till att bygga upp det som förstörs. Frågan har stötts och blötts under många toppmöten – men ett första steg mot en fond fylld med pengar togs under Cop27.
2. Ett svagt slutdokument. Trots att EU gav med sig om att inrätta en fond för skador och förluster med villkor om starkare skrivningar i Cop-mötets avtalstext, har det beskrivits som urvattnat. Gas och olja nämns fortfarande inte, utan enbart kol nämns som ett fossilt bränsle som ska fasas ”ned” – inte ut.
3. Förhandlingar om hur klimatmål ska mätas och upprättas, var en av de frågor som bidrog till att mötet drog ut på tiden. Hittills har ländernas åtaganden inte följt samma mall, med olika grundår och kriterier – vilket gjort det svårt att följa upp. Förhandlingar ska fortsätta till 2026 – med möjlighet till förlängning.
4. För första gången uppmanade ett Cop-möte att den finansiella arkitekturen ska rimma bättre med klimatmålen, så som multilaterala utvecklingsbanker.
Källa: Bloomberg/The Guardian
