Hotet mot den biologiska mångfalden och vårt tidigare stabila klimat de absolut värsta farorna, redan idag, men än mer på sikt. Hot som kräver omedelbar handling. Skriver Gunnar Westlin i dagens debattartikel. För att sedan beskriva att dagens beslutsfattare borde föra över makten borde till en representativ grupp som är kapabel att fatta de nödvändiga besluten.
”Empowering” är ett engelskt modeord som betyder att ge människor egenmakt. Det handlar oftast om möjligheterna att påverka sina egna liv. I dagens mycket osäkra värld skulle det behövas en genuin ”empowering” av framtiden, en öppning för att ge människor möjlighet att genom kollektiva beslut skydda planeten, våra medvarelser och kommande generationers liv genom aktiva val av förändringar. Idag är inte detta möjligt.
Som enskilda människor mäktar vi inte mycket, och själva det politiska systemet undergräver möjligheterna till kollektiv handling, med mindre än att vi gör en del radikala förändringar av beslutsordningen.
Hoten är många mot vår värld, men även om den är osäker på så många fronter, med exempelvis ett pågående krig i Europa, så är hotet mot den biologiska mångfalden och vårt tidigare stabila klimat de absolut värsta farorna, redan idag, men än mer på sikt. Dessa hot mot vår framtid kräver dessutom också omedelbar handling.
För att kunna påverka det största utsläppslandet, Kina, så krävs det att vi städar rent framför egen dörr. Men i realiteten händer ingenting. Det verkar inte hjälpa att denna mångfaldiga kris hotar vår civilisation och i förlängningen människan som art. Ett lysande exempel på den politiska passiviteten är vår nya regering som tycks ha gett walk over redan från början och istället ser till att öka utsläppen.
Och ändå finns det lösningar för att nå en långsiktigt hållbar värld, och de är varken omöjliga att genomdriva eller svåra att uthärda om vi verkligen beslöt oss för att bekämpa klimatkrisen. Det svåra är snarare att implementera dem via den representativa demokratin, då lösningarna är systemförändrande. Och som de flesta organiskt tillkomna system är vårt politisk-ekonomiska system självbevarande, vilket innebär att det blockerar och håller emot de förändringar som krävs.
En fördjupad demokratisk process för att kollektivt hitta de rätta vägarna är det som behövs, vägar som tillräckligt snabbt leder åt rätt håll. Om vi tänker oss att man satte en tillräckligt stor, politiskt och socialt representativ grupp svenskar, utan politiska eller ekonomiska bindningar till partier, fossilbolag och banker, att lösa klimatfrågan så bra de kunde. Och att vi sedan gav dem all upptänklig information i frågan, presenterad av ämnesexperter, och uppdraget: Lös denna ödesfråga för mänskligheten! Då skulle de gå iland med det, liksom ”La Convention Citoyenne pour le Climat” tillsatt av Macron gjorde i Frankrike 2019-2020. Det medborgarrådet producerade 149 skarpa förslag.
Att de förslagen med några undantag ännu inte har genomförts beror helt och hållet på att beslutsmässigheten fortfarande ligger hos det politiska system som är en del av själva problemet. Skulle beslutandemakten i den enskilda men komplexa frågan som medborgarrådet arbetar med, istället ligga hos medborgarrådet, så skulle besluten som tas av denna församling också få legitimitet över hela den politiska linjen. Detta eftersom lösningarna tagits fram av en reellt representativ grupp, till skillnad från politikergruppen i riksdagen som bara är representativ i ett snävt ideologiskt perspektiv, och som dessutom konkurrerar om röster.
Men tanken att överföra beslutsfattandet från sig själv till någon annan för att man inser att man inte är beslutskapabel, det kräver en känslomässig och intellektuell förståelse som jag tyvärr inte tror våra beslutsfattare är mogna för. Låt oss snabbmogna denna tanke åt dem!
