Krig är inte vad de säger att det är. Krig är inte trupper som stolt marscherar i raka led. Krig är inga tjusiga streck på en karta – trupprörelser, framryckningar, kniptångsmanövrar – allt det där är bara efterkonstruktioner. Krig är kaos och kroppsvätskor. Krig är plundring och våldtäkter. Krigsförbrytelserna är inga undantag, det är reglerna. Krig eroderar människors själar.

Krig föder krig. Varje nytt krig är en fortsättning av det förra. Frederna är den tidsperiod då överheten uppgraderar sina vapen, en tid då generation efter generation påminns om verkliga eller inbillade oförrätter, kontamineras av hämndbegär och löften om den slutliga seger som aldrig kommer.  Såren som just hade börjat läka rivs åter upp.

Sverige har varit befriat från krig i 208 år. Den långa freden gjorde att vi målmedvetet kunde bygga upp infrastrukturen för en någorlunda jämlik demokrati, ett projekt som förvandlade ett av Europas fattigaste länder till en av världens mest framgångsrika kunskaps- och industrinationer – och det utan utländsk hjälp.

Det vore fantastiskt om vår långa fred kunde bli ännu längre.  Men jag är rädd att den tiden är förbi. Du kan bara vara pacifist så länge ingen hotar dig med vapen.

Det är bra att Magdalena Andersson betonar att det är svenskarna som fattar beslut om vårt eget försvar, men nu är ju saken inte fullt så enkel. Det enda skälet till att Sverige i dag är alliansfritt i fred och strävar mot neutralitet i krig är att Hitler aldrig anföll oss. Det var nära sommaren 1943, men vid det laget hade Hitler fått fullt upp på Östfronten och i övriga Europa. Även om neutraliteten i sig har varit något gott, borde vi vara medvetna om att priset för vår neutralitet har betalats i blod av miljoner européer och ryssar.

Att som Kristersson göra Natomedlemskapet till en valfråga är så dumt att det trotsar all beskrivning. Sverige kan naturligtvis inte söka medlemskap i Nato utan att Finland också gör det och varför i hela friden skulle finländarna vilja överlämna den frågan till svenska väljare?

Om vårt tyngsta argument emot ett Natomedlemskap är att vi riskerar att reta upp Putin, har vi inga argument kvar. Vi har aldrig varit så nära ett världskrig som nu. Vi vet att Ryssland först angriper de länder som saknar skyddet av sina allierades kärnvapen. Det är inget argument för kärnvapen, bara ett konstaterande av vad både sovjetisk och rysk militär öppet säger är en självklar del av deras militära doktrin.

Vi visste att det här skulle hända. Allt Putin rör vid vissnar och dör. Hans hjärta är en rykande grav. Den som likt Donald Trump hävdar den gamla kålsuparteorin – att väst gör lika hemska saker som Putin och att allt annat är Nato-propaganda – måste ha bortsett från i stort sett allt som har skett i Afrika, Mellanöstern, Balkan och Östeuropa de senaste tjugo åren.

Ukrainska flyktingar flyr sitt hemland av precis samma skäl som 7 miljoner syrier tvingades göra det – den smått psykopatiskt hänsynslösa terrorn mot civilbefolkningen – någonting som överhuvudtaget inte oroar Putins redan så eldhärjade själ.

Kan vi verkligen vara neutrala när han nu bombar barnsjukhus? Var går gränsen för medlöperi?