Regeringen har det säkerligen inte lätt. Oavbrutet kritiseras den av media och opposition vilket tvingar dem till ständiga brandkårsutryckningar. Gängkriminalitet, asylmottagning, fulla fängelser, skenande energipriser, hög arbetslöshet, problem inom skolan, säkerhetspolitik och brister inom sjukvården är bara toppen på problemberget. Valet i september och dess fokus på valfläsk gör situationen ännu mer kortsiktig. Denna arbetsmiljö varken stimulerar eller möjliggör den politik som Sverige så desperat behöver.

Världen har sedan drygt ett årtionde inlett den 4:e industriella revolutionen som inte bara berör avancerad teknologi men också skola, arbetsmarknad, finanssystem, transportsystem, energi och medier. I realiteten är denna samhällstransformation lika omvälvande som övergången från jordbruks- till industrisamhället. Ändå saknas nationell debatt om framtiden nästan helt. Istället ser vi en enögd politisk agenda som huvudsakligen styrs av industrin, genom konceptet private-public partnership (PPP), som vill tjäna pengar på elbilar, sol- och vindenergi, elektrifiering med flera. Härigenom gör vi misstag efter misstag eftersom företagens mål nästan aldrig sammanfaller med samhällets. Eftersom riksdagspolitiker inte har lyckats initiera en långsiktig tvärvetenskaplig nationell debatt om framtiden så saknas bland annat styrparametrar, kreativitet, riskbedömningar, scenarioanalyser och utnyttjandet av den kollektiva intelligensen och erfarenheten i befolkningen.

Men det är inte för sent för politiker att ändra strategi! Jag är övertygad om att väldigt många svenskar skulle vilja se politiker som vågar tänka radikalt och nytt. Men finns dessa riksdagspolitiker?