Bodde du i ett hus eller lägenhet som var inkopplad i fjärrvärmenätet 1990, var det främst förbränning av kol, olja och gas som värmde dig. Bränslena har sedan dess minskat drastiskt. Men det som ersatt det fossila är också ett huvudbry. För istället för att mata ugnarna med de fossila bränslena, har flera stora fjärrvärmeverk gått över till att till största del elda sopor.

Något som ur ett klimatperspektiv inte hade varit särskilt problematiskt om det inte vore för all den plast som hamnar där. För att bränna plast är lika med fossila koldioxidutsläpp. Enligt Naturvårdsverkets preliminära utsläppsstatistik för 2021 är sopförbränningen ansvarig för runt sex procent av Sverige territoriella utsläpp och är kvar på samma rekordhöga nivåer som varit de senaste tre åren. Bara 2019 var utsläppen större – och det marginellt.

"Inte samma kontroll"

Hur trenden kan vändas nedåt är något av en tiotusenkronorsfråga – berättar Åsa Stenmarck, ansvarig för nationell plastsamordning på Naturvårdsverket.

– Att öka materialåtervinningen är en viktig parameter, en annan är att minska mängden material av plast som vi använder – för då får vi mindre att ta hand om. Den tredje delen är att öka andelen biobaserad råvara, det är de tre ben vi brukar peka på.

Som Syre rapporterat om tidigare lanserade regeringen nyligen en handlingsplan för plast. I den presenteras alltifrån målsättningar för att öka andelen återvunnen plast i plastförpackningar till att minska användandet av engångsartiklar. Samtidigt står det klart att utmaningen är enorm. I dag blir endast tio procent av plastavfallet till ny plast. För att göra saken än mer komplicerad har svenska fjärrvärmeverk sedan mitten av 2000-talet börjat importera stora mängder sopor från andra, mindre källsorterande länder – såsom Irland och Storbritannien.

– Där är det svårare för den kedjan har vi inte samma kontroll över, säger Åsa Stenmarck.

"Då har vi inte löst hela problemet"

Nyligen installerade Stockholm Exergi en sorteringsmaskin vid en av sina anläggningar, en maskin som kan sortera ut plast ur osorterade sopor. Något som skulle kunna få bukt med även den importerade plasten. Men någon quick fix är det inte frågan om, enligt Åsa Stenmarck. För har plasten väl nått så långt har den hunnit bli både tilltufsad och kletig, vilket försvårar återvinningen.

– Det blir en nedvärdering av materialet, vi vill se en hög kvalitet så att det kan återvinnas flera gånger – inte bara en gång, säger hon.

Ännu en lösning som diskuteras är Carbon Capture Technology (CCS), teknik som ska kunna avskilja koldioxiden från skorstenen för att sedan begrava den i berggrunden. Men fram till det att tekniken står klar, kommer utsläppen fortsätta – och tidsplanerna som varierar från tidigast 2025 till runt 2030, är högst osäkra. Så här sa Magnus Pettersson, VD på Sysav Utveckling AB som ägs av 14 kommuner i Skåne till Syre nyligen.

– Malmö är väldigt inställda på CCS, annars kommer de med största sannolikhet inte klara sitt klimatmål, så vi är fullt inställda på att vi ska ha det på plats till 2030. Sedan har vi valt att kalla det en ambition och inte mål, för det är ändå så att det är mycket som kan hända på vägen.

Även om CCS-teknik kan verka lovande, höjer också Åsa Stenmarck ett varningens finger.

– Vi kan inte se det som den ensamma lösningen och att vi fortsätter som vi alltid har gjort bara för att använder CCS. Då har vi inte löst hela problemet.

Syre: Varför inte?

– För det är en ”end of the pipe” lösning som i sig är energikrävande. Det är klart att vi får bort koldioxid från atmosfären men det kommer med ett pris. Rent resursmässigt är det mycket bättre om vi kan se till att plasten inte hamnar där överhuvudtaget.

Utsläppen från avfallsförbränning i el- och fjärrvärmeproduktionen var 2021 2,89 miljoner koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar runt 6 procent av Sveriges territoriella utsläpp. 2018 uppgick utsläppen till 2,62 miljoner koldioxidekvivalenter, 2019: 2,91 miljoner koldioxidekvivalenter, 2020: 2,86 miljoner koldioxidekvivalenter.

Läs mer: Sveriges utsläpp ökar