Hästkarlar och stalltjejer är titeln på P1 Dokumentärs senaste miniserie. I den får lyssnaren ta del av berättelser om makthierarkier och sexuella trakasserier i hästvärlden från både offer och förövare. Mycket av det som återges i serien är ganska typiskt för efterspelet efter metoo: kvinnor, ofta unga tjejer, anklagar eller anmäler en man för sexuella trakasserier. Mannen, å sin sida, ser inte riktigt problemet i att han haft sex med dem som nu anklagar honom och när konsekvenserna kommer ropar han ”cancel culture”, upprörd över att han inte längre har några klienter.

Verkligheten är naturligtvis ofta mer komplex än så: sexuella trakasserier och våldtäkt är juridiskt komplicerat eftersom det ofta sker utan vittnen eller tydligt bevismaterial. Vad som dock blir tydligt i serien, liksom i många av metoo-rapporterna, är att det funnits en oerhört skev maktfördelning mellan den anklagade och den som anklagar. 

Sexuella trakasserier återfinns överallt, inte bara i hästvärlden, men det finns något som är unikt med just hästvärlden: det faktum att den innehåller hästar. Makthierarkier och maktmissbruk i förhållande till andra levande varelser är djupt rotat i traditionell hästhållning och tävling. Förtryck och brist på autonomi är många hästars vardag. Just eftersom detta är så fundamentalt i hästvärlden är det kanske inte heller så konstigt att förtryck och maktmissbruk ofta spiller över även i relationer inom vår egen art.

”Hon var ju med på det” ekar från de utpekade männen. Han erkänner alltså brottet men ser det inte som ett brott. Han menar att han från sin maktpiedestal har förmåga att avgöra vad den som står i direkt beroendeställning till honom anser vara frivilligt. Det är inte helt olikt hur det ofta låter när vi pratar om hästar: ”Hästen skulle inte göra det om den inte ville”.

Den bristande maktanalysen är mycket framträdande i människors syn på hästar, och det är därför inte konstigt att den också är extra framträdande i hästmänniskors syn på andra hästmänniskor. Addera ett genusperspektiv och den stora förekomst av mäns våld mot kvinnor vi återfinner i hästvärlden får en än tydligare förklaring. Att män inom ridsporten dessutom ofta idoliseras eftersom de är så få ökar maktklyftan än mer.

Med makt kommer ansvar. Att inte ligga med sina elever eller andra som är i beroendeställning till en borde vara givet, men för den som är upplärd i en tradition där den egna makten över andra inte ses som något att ta hänsyn till – som ofta är fallet i hästvärlden – är det kanske inte alltid så lätt att se det. Hur vi ser på levande varelser ur andra arter speglas i vår syn på varandra. Hästvärlden behöver ett paradigmskifte. Så länge normen är att utnyttja och förtrycka djur kommer det vara svårt att komma åt förtryck och maktmissbruk mellan människor. Sluta se dominans som ett självklart inslag i hästhantering. Utnyttja inte andra levande varelser, och se din makt för vad den är: makt.