Det finns många ämnen som är känsliga att skriva om. Där reaktionerna lätt blir starka och det finns tydliga ”läger” och en önskan att du aka välja sida. Som feministisk skribent förutsätter nog många att frågor rörande jämställdhet och rasism är det som ger starkast reaktioner. Så är faktiskt inte fallet. Absolut mest reagerar människor när jag skriver om antivaccinrörelsen, pedofiljägarna i Dumpen och varför deras metoder inte fungerar, eller om vikt och hälsa.

Just det senare är faktiskt det som människor har absolut mest att säga något om. Tanken att tjocka inte går att mobba ner i vikt verkar helt enkelt allt för chockerande för många. Att vi alla lurats av dietindustrin sedan sisådär 60 år tillbaka är en ännu svårare karamell att smälta. Varje försök att nyansera vad forskningen faktiskt säger om vikt och hälsa, och framförallt hur vi får människor att må bättre tolkas omedelbart som ett försök att promota ohälsa och fetma. Helt enkelt för att forskningen inte ger stöd för att vikten är det mest centrala för hälsan och det ”får man inte säga i detta jävla land”.

Det som är sämst för vårt fysiska välmående är att vara stillasittande, detta helt oberoende av vikt. Därefter kosten, också orelaterat till vikt. Stress, rökning och alkohol är andra faktorer som försämrar vår hälsa. En livsstil som inbegriper mycket fet och salt mat, mycket rött kött och lite grönsaker och fibrer samt låg fysisk aktivitet är oftare förknippad med en stressigare vardag, med rökning och med högre alkoholkonsumtion… och ja, med högre vikt. Viktar man för dessa livsstilsparametrar blir vikten en väldigt liten faktor för risken att bli sjuk. Förbättras dessa parametrar förbättras människors hälsa, även när de inte går ner i vikt.

Att säga detta är inte att säga att vi ska skita I att röra oss, skita i vad vi äter eller skita i vår hälsa. Tvärt om! Det är bara att ta fokuset från det minst viktiga, vår vikt, till det som faktiskt spelar roll: vårt välmående. Ändå vet jag att denna text kommer tolkas som en uppmaning att leva hur som helst. För att vi är så inlärda att se en låg vikt som den främsta symbolen för ett hälsosamt liv.

Efter 60 år av hälsotips och hets kring träning och vikt blir vi fortfarande allt tjockare. Problemet kan omöjligt vara information om hälsa och rörelse, eller att tjocka inte får höra ofta nog att vi borde bli smalare. Det är tydligt att problemet inte ens ligger på individnivå. Det är samhället som är felaktigt konstruerat idag. Istället för att ge oss ett samhälle som främjar hälsa fortsätter vi stirra oss blind på individen och lägga skulden där. Är det inte dags att sluta upprepa samma fel och istället tänka om och göra nytt, göra rätt?