DEBATT. Vi som skriver detta är föräldrar. Våra barn har hunnit olika långt i livet. Några har ännu inte fötts, några har precis börjat ställa frågor och bilda sig en uppfattning om hur världen fungerar. Andra har hunnit bli vuxna, en del av dem har egna barn och en del av dem har valt bort egna barn på grund av en oro inför framtiden. Den oron kring vilken framtid som väntar om våra politiker fortsätter att svara otillräckligt på klimatkrisen delar vi.

Att våra barn är olika gamla innebär att en del av oss fortfarande har det juridiska ansvaret över barnets väl, medan andra främst har ett emotionellt och känslomässigt ansvar över hur våra barn har det.

I båda fallen känner vi ofta maktlöshet inför den verklighet vi står inför. Vi känner oro över hur deras liv kommer att se ut, över att de ska drabbas av matbrist, naturkatastrofer, krig och samhällskollaps och vi känner oss otillräckliga i vår strävan efter att minska den risken för dem. Vi känner förtvivlan över hur tiden rinner oss ur händerna.

Stor samstämmighet råder i forskarvärlden om att människan har en uppvärmande inverkan på vår jord och att uppvärmning innebär ökade risker för skada på liv och hälsa (IPCC, 2022).

De som är unga i dag, och framtida generationer, är de som redan drabbas och fortsatt kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna. Dels utifrån att det är de som ska leva i en allt varmare och instabilare värld, dels eftersom barn har lägre motståndskraft för extremväder, svält, törst och sjukdomar.

Redan nu visar forskning också på samband mellan försämrad psykisk hälsa och klimatförändringar. I en studie publicerad i the Lancet 2021 rapporterar mer än hälften av totalt 100 000 ungdomar i 10 länder att de är extremt eller mycket oroade över klimatförändringarna och att de upplever att vuxenvärlden varken tar deras oro på allvar eller agerar tillräckligt kraftfullt för att minska riskerna.

FN:s klimatpanel IPCC är tydliga med att vi endast har några få år på oss att vända den pågående utvecklingen för att ha ens en chans att begränsa de allra värsta katastroferna och hålla temperaturökning under 1,5 grader.

Så vad ska vi som föräldrar göra för att säkra våra barns framtid? Att ha vårdnaden om barn innebär enligt svensk lag att sörja för barnets personliga förhållanden och se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda (enligt Föräldrabalken och Barnkonventionen). Vi anser att vi inte har möjlighet att utöva vårt ansvar som föräldrar i det samhällssystem som nu råder.

Nämligen ett samhällsystem där staten subventionerar fossila utsläpp med 30 miljarder kronor per år (enligt Naturskyddsföreningen, 2021), en summa som är dubbelt så hög som hela Sveriges miljöbudget.

6 av 8 partier har en klimatpolitik som inte är i närheten av att leva upp till parisavtalet (WWF m.fl, 2022), och i en färsk rapport från Naturskyddsföreningen konstateras att majoriteten av partiernas miljölöften är mindre ambitiösa nu än vid valet 2018.

Detta i en tid när vad vi som samhällen gör nu har helt avgörande betydelse för alla kommande generationer. Och för just våra barn.

Vi anser att vår regering har ett absolut ansvar för att motverka klimatkollapsen på alla sätt det är möjligt. Vi ställer oss bakom Extiontion Rebellions krav på vårt lands ledare:

1. TALA KLARSPRÅK. Regeringen måste utlysa nödläge för klimatet och jordens arter och tillsammans med andra aktörer kommunicera vilka förändringar vi står inför.

2. AGERA NU. Regeringen måste handla omedelbart för att bromsa förlusten av arter och minska Sveriges klimatutsläpp till netto-noll år 2025.

3. STÄRK DEMOKRATIN. Regeringen måste inrätta och vägledas av ett medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet.

Och inte minst: STOPPA SUBVENTIONER AV FOSSILA BRÄNSLEN!

Extinction Rebellion använder, förutom debattartiklar, konst och spridande av budskap i andra medier, även vår demokratiska rätt att utöva fredlig civil olydnad. Civil olydnad är en metod som historiskt bidragit till införandet och etablerandet av flera av de demokratiska rättigheter som vi i dag betraktar som självklara.

Enligt barnkonventionens artikel 18 ska staten ge stöd till föräldrar för att de ska kunna fullgöra sitt föräldraansvar. Vi anser att utövande av civil olydnad i syfte att påkalla uppmärksamhet mot stundande klimatkollaps är ett sådant ansvarstagande, men i stället för att lyssna eller ge oss stöd hotar vissa av våra politiker med skärpta straff och likställer civil olydnad med skadegörelse och våldsamt upplopp. Vi lämnar till framtiden att döma vems handlingar som är moraliskt riktiga.

Vi hade önskat att vi slapp bryta mot lagen, vi hade önskat att vi slapp riskera böter och till och med fängelse men vi ser inga andra alternativ. Den breda klimatrörelsen har under ett helt år kämpat för att göra klimatet till en valfråga och för att få våra politiker att bemöta klimatkrisen som den kris den är.

I går anslöt vi oss till Extinction Rebellions Uppror för Livet för att ta plats med våra kroppar och våra känslor på Stockholms gator. Vi tror i grunden på människans förmåga till samarbete vid kriser och vi omvandlar nu all vår förtvivlan, oro och omtanke till handling för att få både medmänniskor och politiker att agera.

För vi vägrar titta bort, och vi vägrar ge upp. Vi måste ta ansvar för den situation som vi och tidigare generationer skapat. När våra politiker inte klarar att tar det ansvaret faller det tillbaks på oss som föräldrar.