I Sverige är vi stolta över att välfärden finansieras gemensamt via skattsedeln. Om det inte hade varit fallet hade ett benbrott på sjukhuset kostat tusentals kronor och barnens utbildning en mindre förmögenhet. Det ska inte vara en klassfråga att få adekvat vård eller en bra utbildning. Gott så.
Men att förflytta sig har däremot blivit en klassfråga. Det har varit mycket väsen kring höjda drivmedelspriser, men faktum är att är det någonstans vi behöver ett veritabelt uppror är det kring kollektivtrafiken. De senaste 20 åren har kostnaden för att resa kollektivt ökad med 127 procent. Det är fyra gånger så mycket som den allmänna prisökningen och långt mycket mer än kostnaden för att resa med egen bil. Faktum är att när jag bad Riksdagens utredningstjänst att jämföra olika kostnadsökningar kunde de inte hitta någon vara eller tjänst vars pris ökat lika mycket som just att resa kollektivt.
Ska du ta tuben från Gamla stan till Medborgarplatsen i Stockholm kostar det nu 39 kronor ett månadskort närmare en tusenlapp. Samtidigt förväntar vi oss att folk reser kollektivt när de ska till arbete eller de flesta fritidssysselsättningarna. Kanske är rätten till utbildning och sjukvård snäppet viktigare än allas rätt till bra kommunikationer, men bara snäppet. Kan du inte ta dig fram är du snart isolerad från samhället. Dessutom är rätten att fritt förflytta sig fastslagen i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Trots detta har politiker i Sverige låtit det bli dyrare och dyrare att ta bussen och tunnelbanan. Så behöver det inte vara. Tidigare i år besökte jag den nordfranska staden Dunkirk. Där är det sedan 2018 helt och hållet avgiftsfritt att resa kollektivt. Det kollektiva resandet har sedan dess mer än fördubblats och en stor del av de nya resenärerna är tidigare bilister. Reformen finansieras bland annat med en något höjd regional bolagsskatt. Idag vallfärdar europeiska politiker till Dunkirk för att inspireras av nolltaxan. Grannkommunen Calais har nu också avgiftsbefriat kollektivtrafiken och i den större närliggande staden Lille förs likande diskussioner. I hela Tyskland är kollektivtrafiken i praktiken avgiftsbefriad nu under sommaren i och med den s k 9-eurosbiljetten.
Men i Sverige är det snarast en principfråga att kollektivtrafiken ska kosta pengar. Och krångligt ska det dessutom vara. I Stockholm har moderater och miljöpartister tillsammans fördyrat och försvårat för alla som vill göra en klimatgärning och ta bussen. Ingen får kliva på där bak och för att komma ned i t-banan måste du först riskera att halshuggen av stenhårda spärrar.
Ja, ända tills i sommar. För sedan skolavslutningen får 170 000 barn och unga i Stockholm resa helt gratis i kollektivtrafiken. Att ta bussen till badstranden är inte längre en klassfråga. Barnen kan stolt visa upp sina gröna SL-kort och sedan resa hur mycket de vill. Succén är uppenbar.
Men frågan är varför det ska vara gratis att resa kollektivt bara ett par veckor innan valet? Och varför bara för barn och unga? Att fritt kunna ta sig till arbete och fritidssysselsättningar kan finansieras solidariskt på samma sätt som skolan och sjukvården. Kollektivtrafiken kan dessutom få en extra peng från trängselskatter, p-avgifter och bränsleskatter.
Så kan vi se till att kollektivtrafiken på allvar lever upp till deklarationen om de mänskliga rättigheterna så att alla fritt kan förflytta sig?
Regn på ingång.
Sommarens tågstrul – går att lösa med bättre planering av järnvägsunderhållet.