Tal till nationen blir den tredje föreställningen som konstgruppen Ful sätter upp inför ett riksdagsval. 2014 turnerade de tillsammans med The Knife med föreställningen Europa Europa som handlade om den europeiska migrationspolitiken och 2018 gjorde de en föreställning som hette Mödrars manifest som handlade om behandlingen av ensamkommande.

I det nya verket vill de rikta uppmärksamheten mot förskjutningar i demokratin och mot den censur och de hot som många konstnärer utsätts för. Som en del i föreställningen ingår också Sara Parkmans körverk Sång till välfärden, som ursprungligen skrevs 2018 men som nu har gjorts om och fått flera nya sånger.

– Tre stycken skådespelare kommer framföra ett nyskrivet tal, det kommer vara en kör på 20 personer, Sara kommer vara körledare och så har vi även fyra musiker, så det kommer vara maxat, säger Nasim Aghili.

Sara Parkman menar att det finns många paralleller mellan nedmonteringen av välfärden, som hennes körverk handlar om, och yttrandefrihet.

– Välfärden är, precis som yttrandefriheten, något som vi tar för givet. Det är ett oerhört privilegium som vi har haft i Sverige i många år. Men saker som vi tar för givna kan lätt försvinna och det är just det vi har sett med välfärden. Den har monterats ner ganska snabbt och nu försöker vi använda den erfarenheten i relation till yttrandefriheten, att värna om den medan vi fortfarande kan.

Nationalistisk våg

Inför arbetet med föreställningen har Nasim Aghili tittat på flera verkliga ”tal till nationen” från statsministrar och sett hur de ofta används för att skapa en bild av gemenskap och sammanhållning.

– Vi vill undersöka vilka tendenser som finns i de här talen, hur gör de för att samla nationen? Och vilka menar vi med nationen, vilka får ingå och inte ingå i den?

Nasim Aghili förklarar att nationalismen är den fond som bildar bakgrund till verket och inom ramen för den vill de visa hur yttrandefriheten hotas eftersom konstnärer och kulturutövare som gör konst som inte passar in i den nationalistiska världsbilden ofta utsätts för censur, eller hat och hot.

– Vi vill också erbjuda en annan slags gemenskap än den som skapas via nationalism. Vi ser nationen som en exkluderande kraft som drar gränser och delar in människor i olika kategorier. Vi vill ha rätten att kunna kritisera det. Så länge som vi har den friheten vill vi också kunna använda den.

Upplever ni att nationalismen är särskilt stark just nu?

– Ja jag tror det finns en jättestor nationalistisk våg globalt, inte bara i Europa utan också i allt från Indien till Nordamerika, säger Nasim Aghili och fortsätter:

– Att Sverigedemokraterna sitter i riksdagen och hur de porträtteras i media har också förskjutit betydelsen av nationalism i Sverige. Tidigare hade nationalism en mer negativ klang, medan det i dag ses som något mer positivt. I och med kriget i Ukraina och upprustningen som staten håller på med nu tillkommer även en annan typ av nationalism som det har bäddats för under pandemin. Så fort en stat hamnar i kris finns det en större tendens att bli nationalister och bygga på den nationella identiteten.

Sara Parkman drar en parallell till hur det sett ut historiskt:

– Vi står just nu inför väldigt stora förändringar som är bortom vår kontroll; en annalkande klimatkris, pandemin, krig … under nationalromantiken var det industrialiseringen som gjorde att världen förändrades. Vi har något liknande nu med klimatkatastrofen men också med den digitala eran. Så historiskt sett är det inte så konstigt att den här pendelrörelsen kommer. Frågan är hur vi kan förekomma det, hur kan vi hitta trygghet på andra sätt. Där är vi inte så förberedda.

Podcast med konstnärer

Föreställningen, som har premiär den 25 augusti och som kommer att livesändas den 3 september, är en del i ett större projekt som konstgruppen Ful gör om om yttrandefrihet under 2022 och 2023. I detta ingår också en podd där de samtalar med olika konstnärer som Caroline Falkholt och Elisabeth Olsson.

– De konstnärer som har varit med i podden hittills har pratat om begränsningar i den konstnärliga friheten på olika sätt. Elisabeth Olsson pratade om hur konstnärer pekas ut som våldsutövare genom att de gör verk som polisen måste kontrollera och godkänna innan museer vågar ställa ut dem. Och Caroline Falkholt har varit med om att folk har målat över hennes tavlor, säger Nasim Aghili.

Enligt Nasim Aghili har det under de senaste tio åren skett en förskjutning i vad som ses som radikala åsikter.

– Queerrättigheter, antirasism och feminism är plötsligt väldigt radikala åsikter. Prideflaggan förbjuds i flera kommuner eftersom det anses vara att ta politisk ställning när det tidigare bara har handlat om mänskliga rättigheter.

Målet med Tal till nationen är dock inte bara att ifrågasätta den rådande politiska normen utan också att lyfta fram alternativen – och visa på det som förenar oss.

– En viktig tråd är att komma bort från den polarisering som politikerna försöker göra mellan stad och land. Vi tycker tvärtom att det finns jättemycket som förenar oss, säger Nasim Aghili.

– Att vi gör den här föreställningen just nu handlar också om att det är ett valår och vi vill prata om det stora och läskiga i att välja varandra – att välja kärlek framför hat. Det kan tyckas banalt men uppenbarligen verkar det vara det allra svåraste, avslutar Sara Parkman.