Polisens beslut att kalla en person till förhör samt göra en husrannsakan i hennes bostad saknade laglig grund, har JO beslutat. Det var i samband med en demonstration till stöd för Black lives matter-rörelsen sommaren 2020 som en kvinna misstänktes för brott mot ordningslagen. På grund av de restriktioner som då gällde med anledning av covidpandemin hade polisen inte kunnat ge demonstrationen tillstånd. Den genomfördes ändå i närheten av amerikanska ambassaden i Stockholm, men flera av de drivande aktörerna bakom hade avsagt sig arrangörsrollen när tillståndet uteblev. 

Under manifestationens gång började polisen emellertid misstänka att en av dessa personer fortfarande var aktiv som arrangör med en ledande roll. Enligt informationen i JO:s beslut grundade sig polisens misstanke på att kvinnan ifråga filmade sammankomsten med sin mobil, och att materialet i realtid postades på demonstrationens eventsida på Facebook. 

Polisen beslutade då att hämta henne till förhör under den pågående sammankomsten, utan att utfärda någon föregående kallelse. Man lyckades dock inte verkställa beslutet, och fem dagar senare ville polisen istället att kvinnan skulle hämtas i sin bostad, och fattade beslut om husrannsakan.

Inte i proportion till det misstänkta brottet

Polisen uppger att deras agerande grundade sig på farhågan att filmerna skulle kunna hinna raderas om de skickade en kallelse till förhör, istället för att försöka hämta den misstänkte omedelbart och utan förvarning. 

Men enligt JO står åtgärderna inte i proportion till den misstänkta överträdelsen, brott mot ordningslagen, och polisens dokumentation är bristfällig. Sålunda krävs det ”starkare skäl för att hämta en person till förhör när misstanken avser ett brott där påföljden oftast är böter än när misstanken avser ett allvarligare brott”, skriver JO.

När det gäller hämtningen i bostaden framför kvinnan i sin anmälan till JO att polisen inte ville svara på hennes frågor om varför hon skulle hämtas, och att det hela var en mycket obehaglig upplevelse. Polisens version är dock att stämningen var ”lugn och trevlig”. Här går JO på polisens linje och skriver att ”utredningen inte ger stöd för någon annan slutsats än att hämtningen genomfördes på ett hänsynsfullt och korrekt sätt”.

Men själva beslutet att genomföra hämtningen hade i sig inte stöd i lagen, enligt JO, som understryker att ”den som beslutar om hämtning till förhör alltid måste ha klart för sig vilka rättsliga förutsättningar som gäller för åtgärden och vilka faktiska omständigheter som motiverar den i det enskilda fallet”.