Coronakommissionen tillsattes i förfjol av regeringen för att granska hur, bland andra, regeringen och regeringskansliet skötte arbetet med pandemin i dess tidiga skede.

Som en följd av resultatet med utvärderingen ska kommissionen dessutom komma med förslag på förändringar inför liknande situationer i framtiden. Både utvärdering och åtgärdsförslag ska slutredovisas om en månad, men man har stött på patrull. Från GSS, Gruppen för strategisk samordning, som består av statssekreterare från olika departement med syfte att samordna regeringskansliets arbete vid kriser kan de nämligen inte få några protokoll. För inget av deras 149 möten har protokollförts.

Det här är ett gissel, för att förstå precis hur stort det är måste man förstå hur viktiga regeringskansliet och dess beredning är. Eftersom ”man” (många politiker, journalister och en stor del av allmänheten) fått för sig att regeringen i sig inte får vara oense (det får den), innebär det att samtliga frågor måste vara färdigförhandlade när de hamnar på regeringens bord.

Det blir alltså sannolikt i den här gruppen, och senare på samordningskansliet, som de faktiska besluten fattas. Men från deras 149 möten kan vi, genom Coronakommissionen, alltså inte få någon insyn alls.

Lena Hallengren menar samtidigt enligt SvD att det är “självklart för regeringen att vara transparent så att kommissionen kan göra sin granskning”, det är det inte. Hela beslutstrukturen i regeringen är så ogenomtränglig att den borde lämnas till landets ingenjörsutbildningar som ett exempel på en sant svart låda.

Besluten fattas långt från all form av offentlig insyn. Och utan insyn i beslutsfattandet är det ofta svårt att värdera regeringens och regeringskansliets ageranden, när det gäller den här pandemin är det hart när omöjligt. 

Låt oss anta att det första förslag Coronakommissionen kommer med den den 25 februari är att regeringskansliet börjar med att protokollföra sina möten. Demokratiskt borde det vara en självklarhet.