DEBATT. Det är väl knappast kontroversiellt att påstå att konsumentföretagen har djup kunskap om människors psyke och därmed lurar merparten av befolkningen att överkonsumera med intensiv reklam. Det gäller kläder, skor, inredning, husrenovering, bilar, bostad, mobiler, båtar, resor, smycken, spel, motorcyklar, accessoarer, datorer, och mycket annat.

Sedan 1980-talet har låneräntorna successivt minskat vilket möjliggjort allt större skuldbörda och överkonsumtion för privatpersoner, kommuner och staten.

Nu när lånebubblan är gigantisk skapar varje kostnadsökning i form av dyrare mat, bränsle, el, lån, konsumtions- och investeringsvaror, snabbt en ohållbar situation för de som balanserar på fattigdomsgränsen eller har tagit alltför stora lån.

Minskat konsumtionsutrymme och osäkerhet om framtiden gör att företagens orderingång snabbt minskar, och kommuner och staten blir tvungna att spara.

Arbetslöshet, konkurser och exekutiva utförsäljningar kommer att öka i rask takt, liksom bristen på likviditet i bankerna. Företeelsen är inte ny men likväl oerhört tragisk och onödig, med enorm kapitalförstöring och lidande som följd, och i slutändan är det alltid befolkningen som får betala notan.

Kanske tycker vissa att offren för reklamen får skylla sig själva, men situationen är komplex eftersom reklamen, som nu leds av artificiell intelligens, överlistar de flesta.

Så vad kan vi göra långsiktigt? Jag menar att vi behöver skapa ett regelverk som hindrar lånebubblor, och därtill skapa förutsättningar för livslång inre personlighetsutveckling, som gör att människors beslut blir klokare på alla nivåer i samhället. Annars är det enbart en tidsfråga innan nästa lånebubbla uppstår.