DEBATT. Västsahara har varit ockuperat av Marocko i snart 50 år. Ryssland har ockuperat bland annat Georgien och sedan 2014 Ukraina. Det har skett med militära medel i båda fallen. Marocko använde napalm för att fördriva västsaharierna till flykt i Algeriet. Både Ryssland och Marocko kräver att Ukraina och Västsahara tillhör dem.

Men för Väst, EU och USA, verkar det som om internationell rätt inte gäller utanför Europa och USA.

EU, framför allt Frankrike, har konsekvent stött Marocko med pengar, vapen och diplomati. Frankrike har stoppat alla försök i FN:s säkerhetsråd att genomföra en folkomröstning i Västsahara om landets självständighet.

Nu har Spanien slutit upp bakom Frankrike och gett efter för Marockos utpressning med att släppa på flyktingströmmen från Afrika. EU-kommissionen är beredd att bryta mot EU-domstolens beslut att handelskontakter med Västsahara under Marocko är brottsligt.

I debatten i svensk press är upprördheten stor över Rysslands kriminella handlingar och det krävs att Putin ställs inför rätta för krigsförbrytelser. En krönikör är illa berörd över att länder som representerar en majoritet av världens befolkning inte tagit ställning i Ukrainakriget. En annan hävdar att situationen i Europa har förändrats till något helt nytt.

Men snarare är det en återgång till sovjettiden med Sovjets ingrepp i Östtyskland 1953, Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968. Det som förändrats till det positiva är att gränsen till Ryssland flyttats österut.

Det är också med lätthet länder nu förespråkar att lagar om vapenhandel kan brytas, åtminstone vad gäller försvar mot Ryssland. Att leverera vapen till motståndet i Ukraina är viktigt, men borde vara det även till motståndet i Västsahara.

En skribent upptäcker dagen efter Rysslands invasion att Europa befinner sig i krig och menar helt riktigt att det är en skam, vilket han aldrig tidigare upptäckt att EU:s stöd för Marockos övergrepp också är. 

Jämförelser med Västsaharas situation görs alltså aldrig, trots de uppenbara likheterna mellan övergreppen. Risken är att EU:s engagemang i Ukraina i längden inte uppfattas som trovärdigt i stora delar av världen. Det har skrivits långt mer om Rysslands övergrepp den senaste dryga månaden än vad som skrivits om Marockos övergrepp under 47 år. 

När får vi se en enig svensk press i ledare vända sig mot Marocko och kräva att dess kung ska ställas inför rätta och att Sverige ska stödja befrielserörelsen Polisario i Västsahara med pengar och vapen? 

En anledning till den olyckliga utvecklingen i Ukraina är västs oskickliga hantering av Ryssland under Gorbatjov och Jeltsin, som båda öppnade för ett mer normalt förhållande mellan länderna i Europa. Detta saboterades med den omedelbara utvidgningen av Nato österut, vilket gynnade kretsarna kring Putin, som drömmer om ett nytt Sovjetunionen.

Sverige kan mycket väl bryta med Frankrike och erkänna Västsaharas självständighet i likhet med ett femtiotal andra stater och Afrikanska Unionen (AU). Riksdagen beslutade om det redan 2012. 1958 bröt Östen Undén med Frankrike och stödde med beslut i FN och med ekonomiskt stöd till befrielserörelsen FLN i Algeriet. 1962 blev landet självständigt.

Tyvärr kan vi inte längre räkna med att Sverige står upp för internationell rätt i alla sammanhang.