Rysslands invasion av Ukraina har satt raketfart på EU:s planer om att bli en militär stormakt. Det är dåliga nyheter för freden. Och för Norden. Våra politiker blir i ökande grad tvungna att välja mellan pengar till upprustning eller pengar till välfärd. Om EU får bestämma vet vi att den nordiska välfärdsmodellen blir förloraren. I värsta fall också freden, skriver representanter för folkrörelser mot EU i Sverige, Norge och Danmark.
DEBATT. I Norden har vi den senaste månaden sett flera exempel på att regeringarna överrumplat medborgarna med helt andra beslut och ståndpunkter än vad väljarna har uttryckt i val. Motiveringen är varje gång densamma: En helt ny säkerhetspolitiskt situation i Europa.
I Sverige användes argumentet för att söka medlemskap i Nato, i Danmark hörde vi samma argument för att integrera landet fullt ut i Unionens militära projekt genom att avskaffa försvarsundantaget. Och i Norge talas det ständigt högre om att använda EES-avtalen som en ”möjlig plattform för utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med EU” i ljuset av kriget i Ukraina.
Det underförstådda budskapet är att EU är en stabiliserande faktor för fred och säkerhet.
Men sanningen är det motsatta. I EU säkras fred och fördragsamhet i bästa fall mellan medlemsstaterna inom unionen. I resten av Europa och globalt bidrar EU inte till fred, utan till spänning och en högre konfliktnivå. ”EU måste lära sig att använda maktspråk”, som unionens utrikeschef Josep Borrell formulerar det. Det gäller att säkra ”våra europeiska värden” på ett globalt plan.
De här europeiska värdena blir särskilt påtvingade det resursrika Afrika, en kontinent full med olja och gas samt mineraler som EU har av behov för att göra sitt ”gröna skifte” – om detta nu blir av. Europeiska unionen planlägger tre nya militära operationer i uranrika Mali, Niger och Burkina Faso. Dessa kommer i tillägg till de som redan pågår i Somalia, Centralafrikanska republiken och Mocambique. På så vis fortsätter den europeiska exploateringen av kontinenten som de gamla kolonialmakterna länge ägnat sig åt.
EU intensifierade sin upprustning långt före Rysslands inmarsch i Ukraina. Den europeiska försvarsfonden (EDF), nya stridsgrupper, militärpakten PESCO och Det europeiska ”fredsverktyget” (EPF) är alla ett led i planerna för att förverkliga en militärunion före 2025.
Tyskland kommer nu att öka sin försvarsbudget till två procent av BNP och avsätter 100 miljarder euro till upprustning. Detta betyder att de tyska försvarsutgifterna ensamt kommer att bli lika stora som Rysslands. Bara USA och Kina vill ha större militära muskler än EU som en militärunion.
Men en ny militär stormakt gör varken Norden eller världen tryggare. EU är en garant för flera utlandsoperationer i avlägsna områden och ett motsvarande försvagat territorial försvar hemmavid. Ett Norden utanför EU är vårt långsiktiga mål. För freden och välfärdens skull.
