I och med att flera av de schimpanser som rymt från sin fångenskap i Furuviksparken utanför Gävle skjutits till döds får vi återigen får vi svart på vitt vad som händer när människor sätter sig själv högst i rang. Återigen avslutas liv för att människor försatt sig i en situation där vi fängslat så kallade ”högriskdjur” för underhållning.

Det är som om vi glömmer allt vad evolution heter när det kommer till djurparksdjur. Det är alltid fel att hålla vilda djur i fångenskap, långt från deras naturliga miljö och utan att kunna tillgodose deras behov. Frågan om djur i fångenskap kompliceras av tusentals år av domesticering av vissa arter och att djur som fötts upp i fångenskap helt enkelt inte klarar sig själva i det vilda – men när det kommer till att djur hålls fängslade enbart för människors underhållning har vi passerat alla potentiella gråzoner. I synnerhet när det handlar om varelser vi delar 99 procent av vårt dna  med. Att en schimpans både kan öppna fönster och dörrar och använda verktyg borde inte komma som en chock för någon. Om det är schimpansernas intelligens som kvalificerar dem som högriskdjur borde vi nog alla ställa oss framför en spegel och fundera på vem det egentligen är som borde räknas som högriskdjur. 

Inget i evolutionsteorin bevisar människans överhöghet över andra djur. Evolutionen tar inte slut med oss. Vi är inte längst upp på något evolutionärt träd; det varken börjar eller slutar med oss. Evolutionen är i ständig rörelse, om än långsamt, och människan utgör bara en liten, liten del av den evolutionära resa som alla levande ting är på. Det är verkligen på tiden att människan som art inser sin litenhet. Människor, som vi är och fungerar idag, har existerat på den här jorden ungefär 0,002 procent av tiden som gått sedan big bang. Ändå har vi lyckats placera oss själva på en piedestal så hög att det verkar som om vi inte längre ser vad som försiggår nedanför.

Det finns naturligtvis exempel på när djurparker eller liknande inhägnade platser fångat in djur för deras egen skull, exempelvis för olika former av rehabilitering eller för att försöka rädda hotade arter. Men vi måste komma ihåg att idén om att djur överhuvudtaget behöver tillfångatas, oavsett anledning, är en mänsklig idé. Kanske skulle vi börja med att sluta lägga oss i andra arters levnadsmiljöer innan de behöver räddas av oss från oss. 

Och vi har förmågan att göra just det. Människor har en stor förmåga till empati som även inkluderar andra arter utöver vår egen. Det är smärtsamt för de allra flesta människor att exempelvis se filmer från slakterier – eller som i det här fallet, att höra att flera schimpanser skjutits ihjäl för att de kan öppna dörrar och fönster. Låt oss följa vår empatiska förmåga istället för vår destruktiva, låt den leda oss till en framtid där människor kan samexistera med andra arter utan död, våld och fångenskap. Vi kan engagera oss för en sådan förändring, vi kan skriva på namninsamlingar, prata med våra nära och kära, sluta äta animaliska produkter, välja att inte gå på zoo.

Varje människa kan välja att inte vara det största högriskdjuret av alla. Ta vara på den valfriheten, så kommer morgondagens värld bli både snällare och lättare att leva i för alla, oavsett art. 

Tumme upp:

COP15 gav till slut resultat ändå. Hoppfullt!

Tumme ner: Slask och ishalka i södra Sverige lagom till jul.