Slutspurten inför valet verkar för högerpartierna innebära att få med sig svenska folket på ett fascistiskt projekt med rasistisk framtoning.

Moderaterna föreslår att man ska adhd-testa femåringar i utsatta områden för att i ett tidigt skede få bukt med kriminaliteten, KD vill kunna dna-topsa människor som kan tänkas befinna sig olagligt i landet, Liberalerna vill kunna tvångsomhänderta vissa tvååringar som inte behärskar svenska språket.

Sist men absolut inte minst, har vi SD, som har låtit ett helt SL-tåg vara plakat för deras rasistiska politik. SD:s rättspolitiska talesperson Tobias Andersson tweetar en bild på tåget med texten ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!” Det är som hämtat från Flashback men är tyvärr Sveriges tredje största parti som bedriver valkampanj med hjälp av skattefinansierade SL.

Tror de verkligen att detta går hem hos väljarna eller är högerpartierna så världsfrånvända och utan reell politik att de tar till billiga trick och quick-fixes, som inte sällan riktar sig mot barn, som giltiga strategier för att skapa ett välfungerande och tryggt samhälle? Istället för att motverka segregationen med en jämlik och antirasistisk politik ska högern angripa problemen vid vad de förmodar är roten; invandrarna, de utomnordiska, de med annan etnisk bakgrund. Retoriken är obehagligt lik förspelet inför etniska rensningar, det är så här det börjar. Med en tydlig indelning i vi och dom.

Samtidigt kommer det inte som någon överraskning, i alla fall inte för oss som lever och har levt hela våra liv med rasismen i vår vardag. Vi vet mycket väl att i detta samhälle finns ett vi och ett dom. Att räknas som en del av vi:et, kräver inte bara perfekt svenska, utan också ett godkännande från en homogen vit grupp. Problemet är bara att så fort du lämnar det sammanhanget är du per automatik en del av de andra igen. Det är ett inbyggt utanförskap som inte har något att göra med individens språkkunskaper, prestationer eller hur väl den anpassat sig till den svenska kulturen. Det är vi:et som avgör, om man ska ses som jämlik eller ej. Om man är välkommen eller ej.

Om en månad kommer kanske dessa partier, som så tydligt markerar gränsen mellan vi och dom, att styra Sverige. Det är oroväckande men knappast förvånande. Sedan SD kom in i riksdagen har vi följt högertrenden som efter manual. Mer högerpolitik har lett till en urholkad välfärd som lett till ett allmänt folkligt missnöje som öppnat dörren för SD som tackat för tillfället att dela med sig av sin insikt om att den verkliga boven i dramat är invandrarna, de utomnordiska, de med annan etnisk bakgrund.

Men det finns en mening att utvinna ur denna djupt tragiska sörja; den strukturella rasismen blir äntligen blottad. Den vars existens så många förnekar, men det går knappast längre då landets ledande politiker uttrycker den så tydligt. Så tack högern, för uppvaknandet. Nu får vi se till att de under inga omständigheter kommer till makten, för då blir rasismen inte bara synligare, den blir farligare.