De ryska oligarkerna har figurerat i nyheterna en del den senaste tiden. De är rika och de är ryska, men mer då – varför kallas de så? Och vad är det för ord? En syl i vädret berättar historien bakom både ordet och företeelsen.
Jag lyssnar på nyheterna och hör att EU-länder tar oligarkernas lyxfartyg i beslag. En ”superyacht” med en pool som kan förvandlas till helikopterplatta, till exempel. Ägaren är ett företag som tillhör chefen för ett ryskt statligt oljebolag, en av de rikaste i världen och ”nära vän” med Putin.
Båten heter Amore vero, sann kärlek. Den är 85 meter lång, alltså stor som en halv finlandsfärja, och den var på väg att lämna en hamn nära Marseille när den franska tullen lade vantarna på den.
Men det var ordet oligarker det skulle handla om. Vad är de för ena – rika ryssar, så klart, men sen? Varför ett särskilt ord för just rika ryssar? Man hör aldrig om den amerikanska oligarken Donald Trump, till exempel. Eller den svenska oligarken Stefan Persson.
Ordet är grekiskt, inte ryskt. Sammansatt av oligos, som betyder få, som i inte så många, och arkos, som betyder anförare eller härskare, som i monark och patriark. Monarken är en mono-ark, en ensam härskare, fast rollen numera kan vara mer ornamental. Eller konstitutionell, som det heter. Patriarken härskar i patriarkatet, där fäderna styr.
Ingen härskare
Det finns anarker också, redan i mer än hundra år gammal anarkistisk litteratur. An-arki är ett tillstånd utan härskare. Om det innebär kaos och misär eller frihet och solidaritet beror på, men det är ett ämne för en helt annan artikel. I anarkin härskar alltså en anark. Nej förresten, då vore det ju inte anarki. An- betyder ingen, så anarken är ingen härskare.
I Ernst Jüngers idéroman Eumeswil från 1977 är anarken den fria människan – ”var och en; det är just det normala hos en”. Anarken formas och tufsas till av uppfostran och samhälle, men innerst inne finns den där, kanske omedvetet, och en dag kan det anarkiska ”bryta fram ur honom som lava, det kan förinta honom, befria honom.” Kärleken, skriver Jünger, är anarkisk, men inte äktenskapet. Krigaren är anarkisk, inte soldaten. På tal om krig.
För övrigt fanns det en gång en seriefigur som hette Anarke, en anarkistisk travesti på Acke, vilket blir mindre långsökt på amerikanska där originalserien heter Archie. An-Archie, alltså.
Så oligarkerna är ett mäktigt fåtal, ursprungligen i antikens Rom. Enligt Svenska Akademiens ordbok har ordet använts på svenska sedan 1700-talet och betecknar en ”person som tillhör styresmännen i en oligarki; äv. i utvidgad anv.: anhängare av oligarkiskt styressätt”.
Kaos och korruption
Innan de ryska oligarkerna dök upp var det ett ovanligt ord, och numera används det nästan bara om dem. Och nu ligger det mer i ordet. Oligarkerna är inte bara ett fåtal med makt. De är också absurt rika, och så är det något suspekt med dem. Inte bara för att vissa av dem har fritidsbåtar stora som förortscentrum.
Kalle Kniivilä, journalist och författare, berättar historien om de ryska oligarkerna på sin hemsida. Det var en gång en president som hette Boris Jeltsin, Rysslands första president efter Sovjetunionens fall – Vladimir Putin är den andra, men glöm honom en stund. I valet 1996 ställde Jeltsin upp för en andra period, men han hade börjat tappa greppet. Det kommunistiska partiets kandidat såg ut att kunna vinna, och rika ryssar blev oroliga för att förlora sina rikedomar.
Ett gäng bankirer kom överens om att se till att Jeltsin vann. Trots att han sällan syntes till, ansågs ha svåra alkoholproblem och ibland sa extremt konstiga saker när han var på statsbesök. De övertalade honom om att han behövde deras stöd. De lånade ut massor av pengar till staten och fick statliga tillgångar i pant, så att de blev ännu rikare och mäktigare. Två av dem styrde landets största tevekanaler och en massa tidningar, och när det blev val vann Jeltsin, som hade haft ett stöd på 5–8 procent, med 53 procent.
Men det hela urartade i kaos, interna konflikter, korruption och organiserad brottslighet, och någon började kalla bankirgänget för de sju oligarkerna. De var inte exakt sju, men uttrycket anspelar på en tid i Rysslands historia som kallas ”sjubojarsväldet”. Det var i början på 1600-talet, när Ryssland inte hade någon tsar, och sju bojarer, alltså adelsmän, lämnade över landet till utländska makthavare. Det lär ha blivit kaos, det också.
Numera används ordet oligark inte bara om de ursprungliga sju, som inte var sju. Det finns fler som har fått sina rikedomar på liknande sätt, och de kallas också oligarker. Att de nu tas ifrån egendom i EU-länder är förstås en del av de sanktioner som ska pressa Ryssland att lägga ner kriget i Ukraina.
Vad den franska staten ska göra med ett schabrak till båt som Amore vero kan man fråga sig – jag hoppas att den blir flyktingbostäder.
Göra okränkbar
Sanktioner, förresten. EU straffar Ryssland med sanktioner, som till exempel att beslagta värdesaker från stormrika ryssar i EU-länder. Men att sanktionera något är däremot att godkänna, fastställa eller markera sitt gillande. Det låter motsägelsefullt, och en del tv-journalister verkar ha missat det på senare tid. De använder sanktionera som om det var att bestraffa, och det är inte så lyckat.
Sank- i sanktioner är samma som i sankt och sankta. Det kommer av det latinska verbet sancire som kan vara att helga, göra okränkbar, bekräfta eller bestraffa. Det användes från början, i romarriket, om kejserliga utslag i tvister mellan olika organisationer, och det är alltså ett beslut uppifrån, en markering av vad som gäller, oavsett om det är bu eller bä.
I dag är en sanktion nästan alltid ett straff medan sanktionera alltid har haft en positiv betydelse. När EU utfärdar sanktioner mot Ryssland betyder det alltså inte att de sanktionerar landet eller dess ledares förehavanden. Tvärtom.
