”Lugnet före stormen”, så beskriver en av volontärerna den stämning som nu råder i färjeterminalen i Nynäshamn. Klockan är strax före klockan elva på förmiddagen och funktionärer i gula västar dukar upp bord med mat, dricka, kläder, barnvagnar, leksaker, hundmat och annat – alla tänkbara förnödenheter som kan tänkas underlätta för den som tvingats fly hals över huvud och bara fått med sig det som går att bära i händerna.

Om en dryg timme kommer färjan från den polska hamnstaden Gdansk att lägga till med 311 ukrainska flyktingar ombord. Det är i alla fall vad sms:et säger som kommunen i går kväll skickade till volontären Emma Solander.

– Det är utifrån det vi kan beräkna hur mycket grejer vi ska ta hit, säger hon.

I måndags kom runt 500 flyktingar, och då var 500 talet de utgick från. Allt som skänks är donerat av privatpersoner, företag och organisationer. Distribuering av gåvor och bemanning sköts genom en lokal Facebookgrupp som på några dagar samlat 1 800 medlemmar.

Saknar organisation

Emma Solander – initiativtagaren – är till vardags yogalärare, jobbar inom hemtjänsten men sitter också i kommunfullmäktige för Miljöpartiet. Men hon poängterar noga att flyktinghjälpen är politiskt obunden.

– Jag satt hemma förra veckan, var jätteorolig och kände att något måste göras.

Sedan har det rullat på, dag för dag. Men verksamheten saknar helt rutin och logistiken börjar bli ansträngande. Emma Solander vill därför att etablerade organisationer med rutin går in och axlar ansvaret.

– Jag insåg att det inte fanns några samarbetspartners. Alla har blivit tagna på sängen eftersom krisen utvecklats så snabbt. De etablerade organisationerna håller på att samordna, men vi ligger några steg före.

En dialog med Röda korset är inledd, men något beslut har inte fattats. Volontärorganisationen Refugees Welcome är sedan tidigare på plats och delar ut kontantkort med svenska telefonnummer och hjälper också till att bemanna utskänkningen.

"Förhindra människohandel"

På plats är också polisen, både i uniform och civila kläder.

– Just för att förhindra människohandel, säger poliskommissarie Per Melander.

Många som nu tvingas fly är kvinnor och barn, vissa utan vuxet sällskap, och FN:s flyktingorgan UNHCR har specifikt varnat för risken att dessa sårbara grupper kan komma att utnyttjas i mottagarländerna.

Kopplare kan söka kontakt med flyktingar via internet och utlova boende eller arbete, men väl på plats i värdlandet överlämnar den flyende sig i händerna på en främling helt utan insyn från myndigheter. En polis som synar människor i vänthallen antyder att sådana ”misstänkta signaler rapporterats in från volontärhåll” och därför är man nu på sin vakt.

Alla som flyr till Sverige från Ukraina erbjuds tillfälligt tak över huvudet. Men enligt Migrationsverkets reprepresentant på plats, Milenko Vucetic, har 80-90 procent av de som kliver av färjan redan boende ordnat.

– Men många kommer ändå tillbaka till oss efter två-tre veckor och söker boende, säger han.

"Korridoren stängd"

En som har ett tillfälligt mål i Stockholm är Oksana, som tillsammans med sin mamma Natalia flytt från staden Ternopil i västra Ukraina. Med sig har hon också sönerna Timothy, 2, och lilla Danil som bländad tittar upp mot himlen i sin vagn – blott en månad gammal. Deras pappa är kvar i Ukraina.

– Korridoren var stängd för honom, säger Oksana medan tårarna väller fram, och syftar på att ukrainska män mellan 18 och 60 år måste stanna för att försvara landet.

De har daglig kontakt via internet. Men framtiden är oviss, just nu är det dag för dag som gäller.

– Vet vet inte hur länge det här ska pågå. Kanske kan vi återvända, eller så blir vi kvar. Jag ska i alla fall söka arbete, säger Oksana.

– Och jag ska ta hand om barnbarnen, flikar mormor Natalia in.

Sedan sätter de kurs mot pendeltågsstationen för att ta sig till det nya som nu väntar.