Med juridiken som hävstång vill en växande rörelse omformulera vår roll i världen. Från förvaltare av naturen till att bli en av flera parter, där bäcken, gläntan – eller sjön måste respekteras precis som vi själva kan räkna med att bli respekterade. Om det berättar en ny bok om naturens rättigheter. Syre fick en pratstund med en av författarna, Pella Thiel.
– Den västerländska kulturen gör ett grundläggande antagande om att människan har rätt att dominera och kontrollera naturen. Med det antagandet är det inte så konstigt att vi hamnar i en ekologisk kris där människan tar för sig av världen så långt det går. För det finns bara ett subjekt som har intressen och rättigheter och det är människan, säger Pella Thiel.
Ni skriver att det är en transformativ idé att ge naturen rättigheter, vad menar ni med det?
– Om vårt grundantagande är att naturen enbart finns till för människans nytta, då utmanar idén att naturen kan ha rättigheter mycket av det vi tar som självklart – därmed blir den transformativ. Det intressanta är att naturens rättigheter också är lätt att förstå och använda för det västerländska juridiska systemet. Det är inte konstigare för en domstol att en sjö eller en skog har rättigheter, än att ett företag har det. På så sätt kan naturens rättigheter bilda en bro mellan västerländska institutioner och en annan världsbild.
En bärande del av många urfolks världsbild är att naturen är något levande och heligt som måste respekteras, krävs det en religiös föreställningsvärld för att kunna ta till sig idén om naturens rättigheter?
– Det västerländska samhället har avförtrollat världen och tagit bort dess andliga betydelse. Vi har en materiell förståelse av verkligheten som även jag som naturvetare tycker är otroligt sorglig och fattig, som också är kulturspecifik. I boken argumenterar vi för att man kan möta världen subjektivt, som någon istället för något – om det är en religiös förståelse eller inte, det vet inte jag, det får vara upp till var och en.
Varför räcker inte den miljölagstiftning vi har idag?
– Våra lagar som utvecklats ur en antropocentrisk världsbild, reglerar relationer mellan människor och mellan människor och deras ägodelar. Ur det synsättet har miljöproblem uppstått, så vi har fått lägga till en miljölagstiftning. Men den är då bara ett tillägg till ett system som bygger på missuppfattningen att människan är separat från naturen. Så även om vi kan säga att vi har bra miljölagstiftning, så förlorar den ständigt mot annan lagstiftning. Vi kan tycka att det är bra att skydda vatten och skog, tills det finns en möjlighet att exempelvis öppna en gruva, då går exploateringsintresset före.
Hur skulle ett rättssystem som ni förespråkar påverka exempelvis skogsbruket?
– Vi har sedan tjugo år ett miljömål om levande skogar men det nås inte, ja då måste vi göra något. Vi har en kollektiv förståelse av att det inte är så himla viktigt, vi prioriterar istället vinst från ett industriellt skogsbruk. Om naturen hade juridiska rättigheter, skulle det leda till andra prioriteringar, vi vet hur man kan bruka skogen på ett sätt som respekterar skogens rätt till liv, de metoderna skulle bli mainstream.
En stor del av Sveriges resa från fattigdom till ett välfärdssamhälle har byggt på att älvar reglerats och ett intensivt skogsbruk, hade den resan kunnat ske om naturen haft rättigheter?
– Finns det bara ett sätt att skapa välfärd? Jag tror inte det. Även om så var fallet för hundra år sedan, när begränsningarna var mänsklig kapacitet så är det inte längre det. Under det tjugoförsta århundradet är det tydligt att det är ekosystemens förmåga att leva och bidra till människors behov som begränsar möjligheten till välfärd, så vi står vid en punkt där vi behöver tänka om.
Säg att vi hade haft de här diskussionerna vid sekelskiftet och det bidragit till att naturen fått rättigheter, var tror du vi varit idag?
– Ja, då hade vi haft en annan syn på utveckling, en regenerativ istället för destruktiv. Vi hade funderat på hur vi kan få energi från älven samtidigt som den fortsätter att vara en levande älv och debatterat hur vi kan få det vi behöver från skogen, samtidigt som den fortsätter vara en levande skog. Det istället för att utveckla ett skogsbruk som bygger på att vi tar bort hela skogen och sätter dit trädplantor, vilket ju är häpnadsväckande fantasilöst. Jag tycker att det är under vår värdighet att vi beter oss så destruktivt som vi gör mot andra levande varelser.
Vad tror du krävs för att naturen ska få rättigheter?
– Det är redan verklighet på många ställen i världen. I Bangladesh har Högsta domstolen utnämnt alla landets floder till rättssubjekt. I USA finns ett flertal lokalsamhällen som erkänt naturens rättigheter i lokal lagstiftning. Det andra landet att inkludera naturens rättigheter i grundlagen blir med största sannolikhet Chile i samband med en folkomröstning i september. Det är en exponentiell utveckling, en juridisk revolution faktiskt. Men om du frågar om Sverige så vet jag inte riktigt. Här är det trögt.
Ecuador blev det första landet att få naturens rättigheter inskrivet i grundlagen 2008. Våren 2017 fick floden Whanganui i Nya Zeeland status som en legal person.
Läs mer:
