Flera små önationer i Stilla havet riskerar på sikt att dränkas av stigande havsnivåer – om inte klimatförändringarna hejdas. Redan nu är effekterna av den globala uppvärmningen förödande och vid klimatmötet kräver regionens representanter ett betydligt större internationellt stöd.

De små utvecklingsländerna i Stilla havet tillhör enligt experter världens mest sårbara för extrema väderfenomen – som kraftiga stormar. En majoritet av befolkningarna på öarna bor nära kusten, men med tiden har allt fler samhällen tvingats flytta längre inåt land på grund av en ökad risk att drabbas av översvämningar och erosion.

Enligt FN tvingas redan nu närmare 50 000 människor på de små önationerna att flytta till andra platser, varje år.

Det pågående klimatmötet i Egypten inleddes med en vädjan från önationen Tuvalus premiärminister Kausea Natano. Han uppmanade världens ledare att ställa sig bakom förslaget att införa ett icke-spridningsavtal för fossila bränslen.

Det är en kampanj som med tiden har fått allt fler anhängare och nyligen blev Vanuatu det första landet att i FN:s generalförsamling uppmana världens länder att verka för ett sådant avtal.

Vanuatu drabbades av en mycket förödande orkan 2015 – och fem år senare föll den lilla önationen offer för ytterligare en förödande storm.

Hotas att slukas av havet

Vanuatu är en av 20 önationer i Stilla havet, som har en sammanlagd befolkning på runt två miljoner människor vars inkomster i första hand är havsrelaterade. Flera av de låglänta öarna hotas på sikt att slukas av havet, men redan nu är de hårt drabbade av klimatkrisens effekter.

– Anpassningsåtgärder är en helt avgörande fråga för Vanuatu, annars kommer vi att fortsätta att drabbas av cyklonernas förödelse. Och för det behöver vi resurser, säger Nelson Kalo, rådgivare vid landets departement för klimatfrågor.

Ett annat växande problem är att regionens befolkning i hög grad är beroende av jordbruk och fiske, sektorer som redan nu är hårt drabbade av klimatförändringarna. Det säger Dirk Snyman, som arbetar med klimatfinansiering inom den regionala utvecklingsorganisationen Pacific Community:

– För önationerna i Stilla havet är inte klimatförändringarna ett framtida hot, utan något som upplevs i vardagen. Det blir allt svårare att odla och att få tag på dricksvatten, vilket innebär att många har blivit beroende av mat och vatten som importeras. Det kostar mycket pengar, säger Dirk Snyman till IPS.

Skador och förluster måste ersättas

Han menar att de ekonomiska kostnader som klimatförändringarna orsakar måste kompenseras genom införandet av en fond som erbjuder utsatta länder ersättning för dessa skador och förluster. Detta är också en fråga som drivs av utvecklingsländer vid klimatmötet. Stillahavsöarna står för en mycket liten del av de globala utsläppen av växthusgaser, men har samtidigt ambitiösa målsättningar som syftar till en helt grön energiomställning till 2030.

Världens rika länder har sedan länge utlovat att varje år bidra med motsvarande 100 miljarder dollar till klimatåtgärder i världens utvecklingsländer. Men det är ett löfte som ännu inte har infriats.

Önationerna i Stilla havet beräknas behöva motsvarande en miljard dollar om året för sina klimatsatsningar. Men enligt Dirk Snyman mottar regionen bara en femtedel av den summan för närvarande. Han säger att det tar flera år att få satsningar från multilaterala institutioner finansierade – samtidigt som klimatkrisens effekter fortsätter att förvärras.

Skadorna fortsätter förvärras

Espen Ronneberg, som arbetar med klimatfrågor inom Pacific Community, påpekar att skadorna bara kommer att fortsätta att förvärras så länge världens länder inte ser till att drastiskt minska sina utsläpp. Även han påpekar att klimatförändringarnas effekter är tydliga redan nu.

– Men de kommer att bli betydligt värre i framtiden om inte fler anpassningsåtgärder genomförs – och om det inte tillkommer mer stöd i form av tekniska insatser och en ökad finansiering.

Espen Ronneberg varnar samtidigt för en utveckling där klimatförändringarnas mer långsiktiga effekter, i form av stigande havsnivåer och förändringar i nederbörden, förvärras.

– Det finns möjligheter till anpassningsåtgärder. Men vi kan också nå en punkt då fler anpassningar inte är möjliga – och det inte längre går att bo kvar på en ö, säger han.