Det är fascinerande att drömmen om pengar och att bli nästa Krösus Sork har blivit något så stort och gemensamt, detta trots att deras liv utgör ett så stort hot mot så många.

Vi älskar att läsa om deras bilar som kommer i ett fåtal exemplar och deras sjönära herrgårdar med hästverksamhet, men glömmer bort hur gränslösa de är. Jag tvivlar inte på att de hade haft en egen militär, om det var lagligt, finansierat av privatiserat vatten och luft. De är bortom all kontroll, de blir bara fler och fler och de äger Sverige. Men i tider av klimatkris väljer vi att beundra deras leksaker.

Det pratas för lite om prislappen för den rikaste procenten och deras arvtagare och det kommer förmodligen pratas ännu mindre om detta med sittande regering som hellre vill sänka invandrare än utsläpp. Globalt sett är det de fattigaste 50 procenten av världens befolkning som står för runt 10 procent av utsläppen av växthusgaser medan de rikaste 10 procenten av befolkningen står för cirka 50 procent av utsläppen. I Sverige skiljer sig utsläppen mycket mellan olika inkomstgrupper.

Det finns alltså människor i vårt land som sitter på en förmögenhet som är större än svenska statens budgetsaldo, därför måste samtalet om globalt rättviseperspektiv och globala ojämlikhetsförhållanden smalnas ner. Vi måste prata om landet vi bor i och hur vi kan stoppa de rikaste från att försämra livet för oss alla.

De konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen för den svenska befolkningen är cirka 8 ton per person och år, det pratas mycket om denna del av befolkningen, men inget om den allra rikaste procenten som släpper ut 43 ton koldioxid per capita och år, enligt en rapport från Oxfam. Politiken ger dem som orsakar störst skada fribiljetter för sin flådiga livsstil med suvar, yachter och privatjet.

En stat med ett ekonomiskt fåmansvälde som släpper ut i dessa mängder är en misslyckad stat.

Det finns en stor skillnad mellan de nödvändiga utsläppen, orsakade av bönproduktion eller solpaneler, och lyxutsläpp, orsakade av uttråkade människor med pengar som vill renovera sin Norrmalmsvåning. Det sistnämnda kommer aldrig att kunna kopplas till människans basbehov. Politiken kan reglera det här för vår gemensamma överlevnads skull, men jag hyser inga hopp att vår nuvarande regering är intresserad av detta, eller att ens regeringen Andersson hade trummat övervägande med fingrarna på förslaget.

Det finns verkligen ingen tid att förlora, och hur det än görs så kommer det att skava. En värnskatt vars syfte är att slänga grus i enprocentarnas livsstilsmaskineri kommer att skapa finansierade och starka lobbyorganisationer. Därför är det dags att att höja volymen och ställa tydliga krav: Förbjud de rikas leksaker. Ta ifrån dom deras privatjet innan de tar allt från oss.