Tusentals människor världen över samlades i Stockholm häromveckan för att prata om hur otroligt bråttom det är att hejda de ekologiska kriserna. Men allt det hårda arbete som lagts ner i många textförhandlingar, samråd med intressenter, dialoger och sidoevenemang framstod som bortkastade när ordförandeländerna Sverige och Kenya presenterade slutsatserna, skriver Simon Holmström och Rebecka Le Moine.
DEBATT. FN:s första miljökonferens för 50 år sedan resulterade i Stockholmsdeklarationen med 26 banbrytande internationella principer. Dessa principer var starka ledstjärnor i bildandet av nya konventioner, FN:s miljöprogram och nationellt utvecklingsarbete.
Förväntningarna var stora på att Stockholm+50 skulle innebära en pånyttfödelse av internationellt samarbete i miljö- och klimatfrågor. I stället kom de tio rekommendationerna från Stockholm+50 att bli minst sagt tafatta. De anger varken hur eller vem som ska genomföra dem. Inga nya beslut kunde fattas – i stort sett upprepas tidigare löften och överenskommelser, som uppenbarligen redan visat sig vara otillräckliga.
Den globala ungdomsrörelsen Youth Task Forces gedigna uppmaningar om att bland annat erkänna ekocid som ett internationellt brott och anta ett fossilnedrustningsavtal (Fossil Fuel Non-Proliferation Treaty) kastades i papperskorgen. Trots att åtgärder som dessa är bland de viktigaste beståndsdelarna som saknas i dagens internationella beslutsfattande.
Efter mötet kommer FN att publicera en ”Report of the International Meeting” – en lat och motvillig ansträngning för att dämpa de kritiska rösterna under mötet. Sammantaget ser det ut som om en PR-byrå ansträngt sig hårt för att putsa upp världens bristande ambitioner.
I en tid då mänskligheten står inför flera existentiella planetära vändpunkter är det uppenbart att världen behöver mer och starkare internationellt samarbete kring miljö- och klimatfrågor. Vi såg fram emot en vändpunkt för våra gemensamma ödesfrågor. Men när Stockholm+50 inte levererade står det klart att vi måste driva frågorna där vi står.
Vi kommer därför att fortsätta kämpa för den nödvändiga lagstiftning som ser till att skydda planeten från de primära källorna till ödeläggelse i alla de nivåer den gröna rörelsen finns representerad.
På hemmaplan vill vi stärka miljölagstiftningen och sluta tävlingen om att sänka priset på bensin och diesel. I Nordiska rådet arbetar vår partigrupp Mittengruppen för att Norden ska planera en utfasning av produktionen av fossila bränslen. På EU-nivå vill den gröna gruppen se ett ambitiöst genomförande av Fit for 55-paketet.
På FN-nivå önskar vi ett erkännande om ekocid som ett internationellt brott mot freden samt ett bindande avtal om att sluta leta efter mer kol, olja och gas och fasa ut existerande produktion.
Det enda som ger oss hopp om en bättre framtid är att det finns så många människor som oss – som talar klarspråk och ger sina lösningar genom alla sina plattformar – för ett och samma mål: välmående människor på en hälsosam planet.
