På landsbygden finns en välförtjänt ilska mot oss stockholmare. Det finns onekligen många saker att irritera sig på i ett land där klyftan mellan stad och land fått växa under decennier. 

Inte minst finns en berättigad kritik mot att mycket av klimatomställningens kostnader bärs av landsbygden, samtidigt som vinsterna ofta kommer storstäderna till del. Att Stockholm är sämst i landet på att bygga ut ny vindkraft (samtidigt som man i hög utsträckning sympatiserar med vindkraftsutbyggnaden) är bara ett exempel på saker som sticker i ögonen. 

Därför gläds jag av nyheten att det nya rödgröna styret i Stockholm lovar att minska biltrafiken. Bilresorna ska minskas med 30 procent och fler miljözoner inrättas. Detta är helt i linje med moderna storstäder som Paris, Berlin och Amsterdam. För min del får man gärna gå längre, inte minst genom att inrätta helt bilfria dagar som är väldigt populära på kontinenten.

Om Sverige ska klara sin hållbarhetsmål måste bilresandet minska. Och nej, det räcker inte med att bara byta ut bensinbilar mot elbilar. Även elbilar förbrukar enorma naturresurser och skapar utsläpp (vilket paradoxalt nog högern brukar påpeka när det handlar om att kampanja mot elbilar).

Men alla behöver inte minska bilresandet lika snabbt och lika mycket. I Stockholms innerstad finns alla möjligheter i världen för fler att resa kollektivt, använda bilpooler och cykla. På landsbygden finns inte samma förutsättningar. Där kommer elbilarna istället vara en långsiktig lösning. Om våra transportmål ska nås måste helt enkelt storstadsborna visa vägen. Det är ganska enkel matematik.

Det rödgröna styret får gärna fortsätta komma med förslag så att stockholmarna gör sin del av klimatomställningen. Varför inte bygga lite vindkraftverk också? Det är svårt med vindkraft i tätorter på grund av buller, vindlägen och hälsorisker. Men det kan inte vara helt omöjligt. 

Den som åkt över Öresundsbron till Köpenhamn ser att det går att ha vindkraft nära städer. Sätter lagstiftning käppar i hjulet borde rimliga undantag införas. Inte minst borde borgerligt styrda skärgårdskommuner sluta sätta käppar i hjulen för havsbaserad vindkraft. Det går förstås inte att skapa legitimitet för grön omställning i hela landet om inte storstäderna gör sin del.

Stockholmshögern blev inte oväntat topp tunnor rasande över tilltaget att minska biltrafiken i staden. Men ilskan hänger inte ihop med deras ilska över höga priser på landsbygden under valrörelsen.

Högern måste välja. Antingen erkänner de öppet att de struntar i att följa Parisavtalet och de klimatmål de själva skrivit under på. Eller så ser de till att minska biltrafiken mest där det finns bäst förutsättningar för alternativen. Annars blir det landsbygden som får ta smällen.

Av Stockholmshögerns ilska får man intrycket att de istället vill lämpa över ansvaret på landsbygden. Det vore förstås i linje med moderatstyrda stockholmskommuner som Lidingö och Danderyd som vägrar gå med på att bygga tunnelbana från stan in till deras villaförorter. 

Tur att stockholmarna röstade bort dem.