Att slå knut på sig själv utan att låtsas om det – och få andra att inte reagera – är en gammal fin konst. I Nato-debatten har den konsten förädlats till högsta karat.

Eller vad sägs om att chefen för tankesmedjan Frivärld i Svenska Dagbladet meddelat att det bästa för Sverige är att bli medlem i Nato så vi får ett tryggt skydd den dag Ryssland vill ta över Gotland, för att lättare kunna angripa Natoländerna Estland, Lettland och Litauen. Jag tycket den argumentationen är värd guldstjärna i inkonsekvensklassen.

En företrädare för Atlantic council låter i samma artikel meddela att Putin efter Ukraina kan rikta blickarna mot Sverige. Det ger guldstjärna i klassen ”bortse-från-historien”.

Grundtanken är alltså att Natomedlemskap ska skydda Sverige när Ryssland angriper Nato. Sug på den karamellen!

En av den manipulativa retorikens syften är att bygga upp känslobilder av sådant som inte hänger ihop. Det är fult. Men dessvärre effektivt.
Situationen har onekligen förändrats sedan Ryssland brutalt invaderat Ukraina. Så en debatt nu är fullt logisk. Manegen för medlemskap i Nato är krattad – mest av Putin men innan dess i form av något som liknar en kampanj för att få medborgarna ”att mjukna”. Ett ordval som Svenska Dagbladet använde redan 2013. Har det inte varit ryska kränkningar av svenska luftrum – de flesta kränkningarna sker faktiskt av Natoländer – så har det varit SMHI-bojar som pekats ut som rysk ubåt. För att ta några exempel.

Värdlandsavtalet med Nato då? Jo, det innebär att regeringen kan erbjuda Natostyrkor att ta över flygplatser, hamnar, knutpunkter och lokaliteter. Vilket kan ses som ett skydd – men också som något som utgör ett hot vid en militär konfrontation mellan Ryssland och Nato. Men om det ska vi inte tala.

Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson Peter Rådberg hävdade när samtalen om värdlandsavtalet var i sin linda att ”ett närmande till Nato skulle öka konfliktytan mellan Nato och Ryssland samt öka spänningarna i Östersjön. Det är ett steg i fel riktning”. Sen fick Miljöpartiet en ny försvarspolitisk talesperson och det blev tyst.

Slutsatsen är att Nato-debatten inte bara innehåller disciplinen ”slå-knut-på-sig-själv” utan också, då det gäller värdlandsavtalets negativa effekter, cirkusnumret ”får jag be om största möjliga tystnad”.

Natofrågan ska tas på allvar. Den är värd att diskutera. Absolut. Det finns rimliga argument åt båda hållen. Säkerhetsordningen i Europa har förändrats. Men det vore inte fel med en schyst debatt. Dessvärre anar jag att Socialdemokraterna på temat ”vi har så nära samarbete med Nato att vi bör sitta med vid bordet” före valet öppnar uppför medlemskap.

Förresten: Tänk om Jimmie Åkesson ingår i regeringen efter höstens val. Och tänk om Putin finns kvar och är så sugen på Sverige som Nato-förespråkare i sin fulretorik hävdar … Då är risken att angrepp på Sverige motiveras med att landet ska avnazifieras … Ja, jisses!