Någon större entusiasm visade inte den libanesiska valmanskåren när det på söndagen var dags för det plågade landet att hålla parlamentsval.
Valdeltagandet ser ut att ha blivit lågt och några resultat väntas inte presenteras förrän på måndag.
För första gången sedan en serie allvarliga kriser och katastrofer drabbat landet gick Libanon till val på söndagen.
I förra parlamentsvalet, 2018, lyckades bara en kandidat som inte tillhörde de tungt kritiserade etablerade partierna få en av parlamentets 128 platser.
Och sedan dess har landet genomgått en proteströrelse som avsatt flera ministrar, en av de största explosionerna i världshistorien och en ekonomisk kris som Världsbanken benämner som bland de värsta i modern tid.
Ökat hopp
Katastrofläget som Libanon nu befinner sig i har väckt hopp om att en större del av befolkningen i år ska bryta mönstret med att rösta utifrån religiös tillhörighet, och satsa på kandidater som inte tillhör den politiska elit som anklagas för att ha försatt landet i kris efter kris.
Enligt vallokalsmyndigheten gick endast 41 procent av den röstberättigade befolkningen och röstade, rapporterar nyhetsbyrån AFP.
Valresultatet väntas stå klart under måndagen.
Religiös fördelning
Men de religiösa samfunden håller fortfarande ett hårt grepp om landets drygt 3,5 miljoner röstberättigade invånare. Det är genom samfunden som statens resurser fördelas – och lojalitet gentemot dem belönas.
Systemet är också uppbyggt utifrån religionstillhörighet: parlamentet ska vara lika fördelat mellan muslimska och kristna ledamöter. Landets president ska alltid vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.
Det är parlamentet som nu väljs som kommer att utse landets president i oktober, när sittande presidenten Michel Aouns mandat går ut.
Hizbollah i majoritet?
Någonting som tros skaka om i årets val är också att den före detta premiärministern Saad al-Hariri, med partiet Framtidsrörelsen, dragit sig tillbaka från politiken i protest mot den Iranstödda shiagruppen Hizbollahs inflytande över landet.
Fastän flera av de etablerade partierna har som mål att minska Hizbollahs makt i parlamentet, där shiarörelsen nu har en majoritet tillsammans med sina allierade, så skulle al-Hariris tillbakadragande i praktiken kunna leda till att andra sunnimuslimska partier, som är mer vänligt inställda till Hizbollah, vinner rösterna som annars hade gått till hans parti.
Fakta: Libanons statsskick
I Libanon delas makten upp efter religion.
1989 skrevs ett formellt avtal om maktfördelningen, som fastställer att presidenten ska vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.
En mer informell maktfördelning baserad på religiös tillhörighet har däremot funnits i bruk ända sedan 1920-talet.
Det sekteristiska systemet kritiseras ofta för att motverka bildandet av tvärpolitiska partier över religionsgränserna och för att förstärka låsningar mellan folkgrupperna. Statens makt anses också vara svag i jämförelse med de olika religiösa gruppernas inflytande.
Många toppolitiker som i dag styr landet tillhörde miliser som stred under inbördeskrigen mellan 1975 och 1990. En amnesti efter krigen gjorde det möjligt för krigsherrarna att sadla om till att bli politiker.
Källa: Landguiden
