Sommaren när alla resor skulle bli av efter två års pandemi blev sommaren när allt korkade igen. Köerna för att få nytt pass blev ohanterliga. Både tåg och flyg fick personalbrist eftersom man hade krympt verksamheten när resandet minskade. Och sen blev det flygstrejk.

Under pandemin sa SAS upp 560 piloter, och enligt kollektivavtalet ska de ha rätt till återanställning om flygbolaget anställer ny personal inom fem år. Men istället har SAS börjat flagga ut sina plan till andra länder för att kunna använda lägre betald personal från bemanningsföretag och underleverantörer.

Den strategin ingår i en plan som SAS har gjort upp för att undvika konkurs. Efter ett par decennier med stora ekonomiska problem med konkurrens från lågprisflyget blev pandemin för mycket – trots 16 miljarder från den svenska staten i coronastöd.

Piloterna befarar att deras anställningar ska bli otryggare, vilket enligt ledningen är nödvändigt för att SAS ska överleva och bli attraktivt för investerare. Så i skrivande stund står facket och ledningen fortfarande långt ifrån varandra.

På hotellen väntar de strandsatta på att få komma hem igen efter semestern. När som helst kan det komma ett besked, men det finns ingenting som säger att förhandlingarna kommer att gå fort. Den norska pilotfackordföranden Roger Klokset säger till Aftonbladet att facket är berett att driva SAS i konkurs om det behövs.

SAS har begärt och fått konkursskydd i USA, så det kanske inte är någon fara det närmaste året. Men det vore inte fel om SAS gick i konkurs. Om koncernen inte har råd att erbjuda sina anställda trygga jobb ska den, som Klokset säger, inte finnas till. Om den globala flygbranschen konkurrerar med att dumpa personalens arbetsvillkor gäller det kanske snart sagt hela branschen.

Det har ändå hänt saker med samhället under pandemin. Ja, många har längtat efter semesterresor, men fler har upptäckt att man kan åka tåg. Vi har vant oss vid digitala möten, så massor med affärsresor har blivit onödiga. Och framför allt har världen inte råd med flyget.

Det finns rörelser som arbetar för att naturen ska få juridiska rättigheter, det finns till exempel floder som är juridiska personer. I större skala skulle det kanske inte fungera, men tänk om klimatet kunde ansöka om konkursskydd för att kunna ge oss en trygg framtid på jorden – det skulle ha ansökt för länge sen. Regnskogarna skulle fridlysas, atmosfären skulle beviljas frihet från mer utsläpp under så lång tid som behövdes för att den skulle återhämta sig. Konsumtionen skulle anpassas efter resurserna och de allra flesta flygplanen skulle stå kvar på marken.

Om vi ser oss omkring kan vi se att ansökan i själva verket redan är inlämnad. Ännu en sommar rasar bränder i Europa, människor dör av den abnorma hettan i samma länder där skandinaviska turister är strandade i sina luftkonditionerade hotellrum. Det är ett språk som var och en av oss borde kunna förstå.