Klimatsatsningar uteblir och samhället kämpar med stora problem för att det inte finns pengar. Tills rika villaägare får betala mer för elen än de hade tänkt sig, för då går det snabbt att få fram pengar. Michael Abdi Onsäter anser att det säger en del om vilka människor som betyder något i politikernas ögon.
Vi lever i en stormig tid med covid-19, en skenande klimatkatastrof, och tilltagande geopolitiska spänningar runt om i världen som vänder ut och in på tillvaron. Men en sak kan vi i alla fall vara trygga med: i Sverige år 2022 fortsätter curlingfesten som aldrig förr. Om medel- och överklassens svullna plånböcker får sig en törn, ja då står staten redo att ösa nya färska skattepengar över dem. Men när våra samhällsinstitutioner fallerar – när vård, skola och omsorg går på knäna – då är det helt plötsligt skralt i kassan.
Ränteavdrag, reseavdrag, rut och rot. Ja, listan på bidrag till den bilåkande villaägarklassen kan göras lång. Med regeringens nya elsubvention fogas ännu ett namn till raden av bidrag till de som redan har. 6 miljarder kronor ska betalas ut till de hushåll som i vinter haft en hög elförbrukning. Stödet blir på max 6 000 kronor per hushåll och ska fungera som en trappa där den som konsumerar mest också kompenseras mest. Maxbeloppet delas ut till de som har en förbrukning på över 2 000 KWh per månad, alltså lika mycket som en genomsnittlig hyresrätt gör av med på ett helt år.
Ja, ni läste rätt. Om du mitt i en elkris väljer att brassa på lite extra i ditt eluppvärmda uterum så kan du vänta dig en check från staten. Det rör sig alltså om omvänd marknadslogik. Och det är inte konstigt att det är högern som gapar mest efter dessa bidrag; för dem har marknadens osynliga hand aldrig varit något annat än en chimär att förvilla vanligt folk med. Socialdemokratin spelar som väntat rollen som nyttiga idioter.
Lösningen på 70-talets energikris var inte att dela ut gratis bensindunkar till varje svenskt hushåll. Istället tog landet kollektivt ansvar och inledde en massiv energibesparingskampanj där medborgare, stat och företag gick hand i hand för att minska förbrukningen. Hur vore det om dessa 6 miljarder istället lades på energibesparingsåtgärder till låginkomsttagare? Jag vet inte om de har missat det, men elektricitet är en oerhört miljöpåverkande resurs oavsett energislag, och om vi ska ha en suck i klimatkampen krävs att vi börjar behandla den med respekt. Men sådana saker är svåra att ta in för världens kanske mest bortskämda folk.
Elbidraget säger något om vilka risker vi som samhälle är villiga att tolerera, och vilka människor som betyder något i politikernas och mediernas ögon. Två år in i pandemin och sjukvården är så illa däran att vi behöver ställa in samhället på grund av rs-virus och säsongsinfluensa. Kvaliteten och arbetsmiljön i skolan dalar, segregationen tar ett allt fastare grepp om förorten och storskaliga klimatsatsningar uteblir.
Det finns ju inga pengar. Förutom när det vankas bidrag till dem som redan har, så klart. Då dröjer det inte mer än någon månad innan reformerna är på plats.
Det är inte svårt att lista ut vad som skulle hända om räntorna en dag skulle skjuta i höjden. Inom kort skulle staten stå redo att köpa ut alla de konsumtionsstinna svenskar som tagit oansvariga huslån på flera miljoner som de egentligen inte haft råd med. Bankerna skulle skratta hela vägen till … ja, banken. Och precis som i fallet med elbidragen så är det människor som bor i hyresrätt som får stå för dessa bidrag. Jag undrar om villaägarna gladeligen visat samma solidaritet om marknadshyrornas chockhöjningar en dag skulle bli verklighet.
Jag vet vad somliga tänker. Naturligtvis är inte alla med höga elräkningar oansvariga rikingar som förtjänar att straffas. Det finns pensionärer, ensamstående och folk på landsbygden som är fast i hus med gamla system och direktverkande el. Självklart ska dessa få stöd, inte bara nu utan varje dag, även efter valet (hörde ni det, S?). Men att skattepengar ska gå till välbeställda elslösare är inget annat än vansinne.
Sverige har blivit ett u-land, konstaterar högerdebattören Alice Teodorescu Måwe på Twitter. Hon kanske skulle sätta sig ned med en av alla de flyktingar hon vill utvisa och höra efter vad ett u-land egentligen är för något. För när jag ser mig omkring ser jag inget annat än ett curlad befolkning så fylld upp till öronen av sin egen hybris att de inte längre kan tänka klart. Flygresor, sommarhus, suv:ar och prylar. Allt ska vi ha, och gärna lite till. En evig köpfest som dopas med bidrag. Det är dags att vakna upp ur mardrömmen, och börja ta lite ansvar.
