Nästa år ska 450 kollektivavtal förhandlas om. För tillfället försöker LO-förbunden enas om frågor de ska driva tillsammans i avtalsrörelsen. Enligt Kommunals tidigare förbundsordförande Annelie Nordström kan en utebliven LO-samordning dock gynna kvinnodominerade yrken.
I slutet av oktober ska LO-förbunden ha enats om en gemensam plattform inför kommande års avtalsrörelse. På ett seminarium under torsdagen sa LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson att LO:s möjligheter att komma överens sätts på prov av det faktum att många LO-medlemmar drabbas extremt hårt av inflationen.
– Det här kommer inte bli utan en hel del blodspillan på ett eller annat sätt. Till det får man lägga att vinster är extremt höga, utdelningar är höga, direktörernas löner skenar. Ska det här fungera så krävs en solidaritet mellan klasserna. Där man faktiskt sansar sig på alla sidor.
Annelie Nordström var förbundsordförande för Kommunal åren 2010 till 2016. Hon menar att ett scenario där förbunden inte kommer överens kan ge bättre möjligheter att främja löneutvecklingen i kvinnodominerade yrken och pekar på framgångarna med den så kallade Undersköterskesatsningen 2016.
– Det som hindrar kvinnodominerade yrken i välfärden från att ta rejäla lönekliv har att göra med medlingsinstitutets roll som bevakare av det så kallade industrimärket. Det har inneburit att relativlöneförändringar mellan olika grupper är svårare att åstadkomma. I och med att samordningen uteblev år 2016 blev Kommunals handlingsutrymme mycket friare. Vi behövde inte komma överens om att förhålla oss till något annat och lyckades därför med Undersköterskesatsningen.
Samtidigt påpekar hon att trots Kommunals ansträngningar att lyfta lönenivån för undersköterskor är den fortfarande lägre än för motsvarande manligt dominerat yrke.
– En målare tjänar i genomsnitt 33 300 kr per månad. En undersköterska med yrkesutbildning tjänar i genomsnitt 27 300 kr per månad. Men skillnaden är i verkligheten mycket större än så då undersköterskor under de första åren ofta har svårt att få en tillsvidareanställningen, särskilt inte på heltid.
Annelie Nordström poängterar emellertid att det också finns fördelar med industrimärket.
– Inom både Kommunal och Handels finns yrkesgrupper som av egen kraft inte skulle få några löneökningar alls om det inte var för att industrimärket satte ett golv, såsom personliga assistenter, m.fl. En centraliserad lönebildning gynnar generellt svaga grupper. På det sättet har märket i viss mån bidragit till ökad jämlikhet och förhindrat att grupper som är förhållandevis fattiga blir ännu fattigare.
Enligt Arbetet är facken i stort sett överens om att medlemmarna inte kan få full kompensation för inflationen, för att inte bidra till att spä på prisökningarna ytterligare. Men Annelie Nordström tycker inte att förslag såsom kortare arbetstid med bibehållen lön är rätt väg framåt för att komma till bukt med värdediskriminering av kvinnodominerade yrken.
– Frågan om förkortad arbetstid istället för högre lön finns alltid på agendan för alla förbund med medlemmar i vården. Det har gjorts många mindre justeringar på senare år. Men att kvinnodominerade yrken – som ligger så pass långt efter manligt dominerade yrken sett till lön – helt skulle avstå från löneökningar för att inte spä på inflationen är inte rimligt. Det skulle påverka deras livslön och pension i alltför stor utsträckning.
