Inte några spektakulära aktioner. Inget lim och inte en enda bil som stoppas. Bortom rubrikerna pågår påverkansarbete för att rädda klimatet varje vecka. Envetet, allvarligt men trevligt.
Inspirerade av Greta Thunberg och hennes fredagar samlas ett gäng varje lördag på Medborgarplatsen i Stockholm. Syftet är att informera och mobilisera allmänheten för att stoppa klimatförändringarna innan det är för sent.
Folk kommer fram och pratar och det märks att gänget blir igenkänt. Många nickar och säger ”hej”. Någon vill diskutera, andra läsa skyltarna och sedan har vi dem som redan är engagerade i miljörörelsen och som tar chansen att byta några ord med likasinnade.
Klimataktion har funnits i några år och engagerar ett åttiotal medlemmar i verksamheten. Tilltalet är positivt, trots det allvarliga ämnet. Det går fortfarande att göra något, kliva fram och ta ansvar som enskild person och samhälle, menar de.
Inom föreningen kan man gå kurs för att bli klimatinspiratör, delta i kampanjer eller ta volontäruppdrag.
Varje uthållig folkrörelse bygger på fika. Att tillsammans ”dela en kopp” och kanske en bulle. Och Lördagar för klimatet är inget undantag. Efter genomförd folkbildningsinsats på torget är det samling på ett närliggande café.
Samtalet rör sig runt läget efter valet och hur man engagerar fler för klimatfrågorna.
– Kanske skulle vi använda humor mer, jag såg någon som gjorde det. Få folk att skratta istället för att gråta. Folk man skrattar med kan man ju påverka, säger Camilla Roll.
Hon berättar att hennes engagemang började vid kärnkraftsomröstningen 1980. När resultatet blev en besvikelse dalade engagemanget och livet fortsatte på andra plan. Men så för några år sedan var det dags igen. Nu manifesterar hon varje fredag och lördag och länge gav hon också ut ett veckobrev. Ett arv från arbetet som lärare.
– Kärnkraftsomröstningen gick så dåligt, och det är lite samma sak nu. Man tappar lite geisten och den inre glöden. Jag har slutat med veckobrevet. Men vem vet, kanske inte för alltid, säger Camilla Roll.
– Tvärt om, det är nu vi måste! Det är viktigare än någonsin att nå ut, säger Gun Zetterström, Camillas parhäst på fredags- och lördagsmanifestationerna.
Det läggs till att vissa kallar sig ”Gretas gamlingar” och att de har ett ansvar för barnbarnens framtid.
– Om man har varit med i den generation som flugit och slösat får vi också ta ansvar nu och förändra. Och inte bara tänka jag, jag, jag, utan också vi, säger Annika Marcus.
– Och som pensionär hinner man med att reflektera. Med småbarn hemma går allt bara i ett, nu hinner man vara med och göra något, säger Ulla Brunö.
Valresultatet anser flera vara bedrövligt. Odågorna vann, säger någon. Andra har stängt av mediaflödet och orkar inte följa med ”eländet” just nu.
Men gruppen har en glad och öppen atmosfär. Har man inte riktigt orkat med och varit borta ett tag möts man alltid med glädje när man kommer tillbaka. Man kan komma och gå. Fikat är minst lika viktigt som manifestationen för i gemenskapen får man bekräftat att man inte är ensam i sin kamp.
Och alla håller med om att tar man ett litet första steg och kanske känner att det är litet och futtigt är det trots allt en start. Och sedan kanske nästa steg kommer och sedan ännu ett.
