Matpriserna går stadigt uppåt och med de ökande produktionskostnaderna, klimatkrisen och kriget är livsmedelsproduktionen hotad. En naturlig följd av att vår mat kommer från ett sårbart jordbrukssystem där produktionen är beroende av bränsle, frön och konstgödsel från andra länder. Vår livsmedelsförsörjning regleras av en marknad istället för befolkningens behov och naturens förutsättningar.

Grödor är produkter och de som ger mest avkastning prioriteras, här i Skåne är det sockerbetor och raps, det mesta annat går ju att importera. Men det är ett system som börjar krackelera, och även om maten varit för billig alltför länge så finns det en gräns för hur mycket pengar vi kan lägga på livsmedel när alla andra kostnader skjuter i höjden.

Ett tydligt tecken på hur det ohållbara jordbruket inte längre kan fortgå är när bönderna själva inte kan äta sig mätta på sina egna grödor, utan tvingas sälja allting för att kunna ha kvar sin verksamhet över huvud taget. Detta uppmärksammades nyligen av IFDA, FN:s fond för stöd till jordbruk, som nu uttalat sig om vikten av att stötta småskaliga jordbrukare för att undvika fler matkriser.

Småskaliga jordbruk har bättre motståndskraft än stora monokulturer som kan slås ut av att konstgödsel inte går att importera från Ryssland, eller som tomatodlaren i Skåne, som stänger ner sina energiintensiva växthus på grund av de höga elpriserna. Vi ska helt enkelt inte odla i massiva monokulturer som är beroende av fossila bränslen och konstgödsel, eller äta färska tomater på vintern i ett nordligt klimat. Vi måste börja anpassa vårt ätande efter vad som är rimligt att odla, efter de naturliga förutsättningar som finns. Detta innebär att äta mer varierat, mycket mer säsongsbetonat och lokalt odlat. Något småskaliga jordbruk bidrar till med sin blotta existens.

Variationen i grödor och samarbetet med naturen skapar motståndskraft som är oberoende världsläget, visst påverkas småskaliga jordbruk av vattenbrist och högre elpriser men inte så till den grad att de går under. Det främsta problemet är lönsamheten, men får småskaliga jordbruk det stöd konventionella jordbruk hittills fått, är det en bra början på en omställning av jordbruket och på sikt hela samhället. Mat är ett basbehov, att produktionen av den behandlats som om den var vilken produkt som helst har varit förödande för naturen, djuren och i förlängning mänskligheten. Att FN uppmärksammar problemet med jordbruket är positivt, men det behövs mycket mer än så för att revolutionera matproduktionen.

Mark måste bli lättare att tillgå för småskaliga jordbrukare, fler utbildningar och ökat ekonomiskt stöd behövs för att få igång en solid grund av hållbara och lönsamma jordbruk. Kunskapen om matproduktion måste öka bland befolkningen och framför allt beslutsfattare, för en ökad förståelse för vad som krävs för att få fram näringsrik och giftfri mat för att mätta en befolkning. För det är först när brödpriserna blir så höga att ingen har råd att betala för en limpa med spannmål importerat från ett krigsdrabbat land, som folket reagerar. Vi är på god väg åt det hållet.