Urfolken uppger att de inte längre vill betraktas bara som observatörer eller offer för den pågående utvecklingen – denna gång kommer de även att ställa tydliga krav på omvärlden.

Årligen betalar regeringar och privata fonder ut miljardtals dollar ut till omställnings- och anpassningsåtgärder. Men trots att många experter betonar att världens urfolk utgör naturens väktare når bara en mycket liten del av klimatfinansieringen fram till deras samhällen.

Yanel Venado Giménez företräder en ursprungsbefolkning i Panama. Hon säger till IPS att hon har tröttnat på att finansieringen hamnar hos större organisationer som inte består av urfolken själva.

– I stället går alla pengar till att betala konsulter och kostnader för luftkonditionerade kontor, säger Yanel Venado Giménez, som är jurist och medlem av urfolkens nationella råd i Panama, Conapip.

Urfolk fyller viktig roll

Vid klimatmötet kommer urfolken att uppmana världens givare att se till att finansieringen också når ut till deras samhällen.

– Direktfinansiering är det enda sättet att säkerställa att klimatprojekten också tar hänsyn till urfolkens kulturella vanor. Vi har egna agronomer, ingenjörer, jurister och andra mycket kunniga personer. Dessutom vet vi hur man samarbetar, säger Yanel Venado Giménez.

Experter betonar att många av urfolken bor på världens bäst bevarade områden, och att de har en mycket viktig roll att fylla i kampen mot klimatförändringarna.

I samband med det förra klimatmötet, COP26, utlovade ett antal länder och privata givare att bidra med upp emot 1,7 miljarder dollar i klimatfinansiering till urfolkens samhällen. Det saknas exakta uppgifter om hur stor del av den utlovade summan som har betalats ut, men företrädare för urfolken hävdar att de nästan inte har nåtts av några medel alls.

– Vid varje konferens görs det stora uttalanden om finansiering. Sen återvänder vi till våra marker utan att höra något om dessa satsningar, säger Julio César López Jamioy, som företräder ingafolket, som lever i colombianska Amazonas.

Organisationer går samman

Han säger till IPS att urfolkens organisationer nu har börjat gå samman för att bygga upp de mekanismer som krävs för att de i högre grad ska kunna få tillgång till klimatfinansiering.

Julio César López Jamioy betonar att många ickestatliga organisationer som arbetar för att stötta urfolken har gjort mycket viktiga insatser.

– Fram till en viss punkt behövs detta samarbete, men nu är det dags att vi agerar genom våra egna organisationers strukturer, säger han.

Uppskattningsvis 250 företrädare för världens urfolk är på plats vid klimatmötet, där de tillsammans står bakom ett omfattande program. I början av konferensen besökte Colombias president Gustavo Petro urfolkens del av mässhallen. Han uttryckte i samband med det sitt stöd för urfolkens kamp mot de industrier som driver på för att öka exploateringen av naturresurser på deras områden.

– Regeringar brukar komma med utfästelser till oss som de sedan inte lever upp till. Men numera har vi fler allierade – vilket stärker vår förmåga att föra fram vår agenda, säger Jesús Amadeo Martínez, som företräder ett av urfolken i El Salvador, till IPS.

Ny modell för finansiering

Många av de klimatprojekt som är inriktade mot ursprungsbefolkningar har traditionellt kanaliserats genom stora ickestatliga organisationer som mottar och distribuerar medlen. Men sedan 2019 har bland annat USA:s biståndsmyndighet USAID verkat för en modell där målet är att satsningarna i högre grad ska gå direkt till urfolken själva.

Ett av problemen är dock att många lokala grupper inte är juridiskt registrerade, vilket gör att de måste samarbeta med mer formella institutioner.

Satsningar på direktfinansiering är fortfarande ovanliga. Men Sara Omi, som företräder emberáfolket i Panama, berättar att de har fått tillgång till en viss finansiering av ett projekt inriktat mot kvinnliga bönder.

– Vi fokuserar på hållbar jordbruksproduktion och har de senaste två åren stöttat 22 projekt, bland annat för en återgång till traditionella fröer. Men vi har begränsade medel, berättar hon för IPS.

Sara Omi, som har en juristexamen, säger att erfarenheter visar att urfolken har den kapacitet som krävs för att genomföra projekt på egen hand.

– Givetvis måste givarna kunna ställa redovisningskrav, men de måste också ta hänsyn till den verklighet vi lever under. Och i dag är det bara små smulor som nåt fram till urfolkens territorier, säger hon.

Denna artikel har tillkommit med stöd från Earth Journalism Network, Internews, samt Stanley Center for Peace and Security.