Den 17 december 2011 tände den fattiga grönsaksförsäljaren Mohammed Bouazizi eld på sig själv, han hade då förnedrats av lokala tjänstemän som krävt honom på mutor, pengar han inte hade. Händelsen blev startskottet på den arabiska våren, en rad folkliga revolter som spred sig som en löpeld över arabvärlden och som i flera fall slutade i blodiga inbördeskrig. Men om Mohammed Bouazizis desperata handling var den tändande gnistan i kombination med ett utbrett missnöje med alltifrån polisbrutalitet till korruption, var de stigande matpriserna bränslet.

– Matpriset är en faktor som folk kan enas om, man blir orolig för sin egen överlevnad och det kan bli det som får bägaren att rinna över, säger Caroline Delgado, senior forskare vid Mat, fred och säkerhetsprogrammet på forskningsinstitut Sipri.

Revolterna och krigen under arabiska våren är inte det enda exemplet där de stigande matpriserna pekats ut som en bidragande orsak till att en väpnad konflikt blossat upp. Skyhöga vetepriser följde också på finanskrisen 2008/2009, vilket orsakade dödliga upplopp världen över och anses ha bidragit till att inbördeskriget i Jemen spreds till de södra delarna.

"Attacker i ren desperation"

Som Syre rapporterat väntas den globala matosäkerheten nu återigen öka. Ukraina och Ryssland hör till världens största matexportörer och till följd av kriget ligger nu priset på vete långt över de priser som rådde 2011, om än inte på de nivåer som följde på finanskrisen 2008/2009. Men framtiden är minst sagt osäker. Till följd av stigande gaspriser ökar priset också på konstgödsel, vilket riskerar att slå hårt mot kommande skördar, samtidigt som vårsådden av vete i Ukraina hotas på grund av kriget. Lägg därtill att Ukraina och Rysslands möjligheter att få ut sina produkter på marknaden försvårats avsevärt – läget är minst sagt oroväckande, enligt Caroline Delgado.

– Det är nästan en perfekt storm, säger hon.

När kriget bröt ut befann hon sig i Sydsudan, ett av de länder som importerar stora delar av sina livsmedel från Ryssland och Ukraina och där svält redan råder. Även om biståndsorganisationer som World food program finns på plats räcker de inte till. Redan före Vladimir Putins invasion har höjda matpriser gjort att befolkningen kunnat köpa allt mindre mat för de kontantbidrag som organisationen delar ut. Samtidigt som deras resurser räcker till allt färre, har klimatförändringarna och pandemin bidragit till att behoven bara ökat.

– Humanitära organisationer kan av olika anledningar bli måltavlor, men det har de inte varit tidigare i Sydsudan. Men i år har attacker skett i ren desperation, säger Caroline Delgado.

"Får inte betyda att vi backar"

Nu riskerar situationen att förvärras ytterligare, inte bara i Sydsudan utan i humanitära katastrofer runt om i världen. Samma val som hjälparbetarna inom World food program nu står inför – att dra ned på de individuella ransonerna för att de ska räcka till fler, eller ge tillräckliga ransoner till färre – står nu världssamfundet inför, tror Caroline Delgado.

– Behoven är oändligt mycket större än de resurser vi har. Nu är Ukraina på allas agenda, frågan är vad det betyder för Sydsudan eller nordöstra Nigeria som är mer bortglömda och inte på nyheterna varje dag.

Platser där konflikter redan pyr och där risken för eskalering nu ökar, samtidigt som nya svältkatastrofer kan uppstå om matpriserna bidrar till väpnade konflikter på andra håll i världen. Men inget är givet.

– Mycket beror på hur regeringarna själva reagerar på de ökade matpriserna. För vi ska komma ihåg att det nu inte råder matbrist, utan att man inte har tillgång till den mat som finns för att priserna är för höga för folk, säger Caroline Delgado.

Så, vad är det som krävs? Någon enkel lösning finns inte, menar hon.

– I stora drag krävs det ett ökat globalt samarbete, både långsiktigt och på kort sikt. Men det är komplext och mycket som spelar in. Men det får inte betyda att vi backar bort från det.

Läs mer: 

Varningen: Kriget riskerar att öka världssvälten