Det var vi som var bäst i Europa på djurskydd. I förarbetena till den tidigare svenska djurskyddslagen, som Astrid Lindgren fick i 80-årspresent av Ingvar Carlsson 1987, noterade regeringen att ekonomi hade fått gå före djurens välmående. När målet varit att producera billig mat har djuren drivits över sin förmåga, stod det. Nu skulle ökad hänsyn tas till att djur är levande varelser.

Tre decennier senare pumpar den socialdemokratiska regeringen in 300 miljoner kronor i extra ekonomiskt stöd till gris- och fjäderfäindustrin. Regeringen vill dessutom skänka ytterligare 1,6 miljarder för att upprätthålla animalieproduktionen. Ett missriktat stöd om man läser den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC.

IPCC inskärper återigen att klimatläget är akut. Att upphöra med industrialiserad köttproduktion och gå över till mer växtbaserad kost skulle bidra till tre av de åtgärder som IPCC listar som viktiga för att stävja de värsta effekterna, nämligen att skydda skogar, minska pressen på ekosystem och snabbt minska metangasutsläppen.

Svenska partier i riksdag och regering bjuder istället över varandra i att exploatera djur, tama som vilda, till bristningsgränsen. Socialdemokraterna skyddar skogsindustrin istället för de arter som lever i skogen. Vänsterpartiet anser att det är moralism att prata om minskad köttkonsumtion. I förra veckan drev Kristdemokraterna, Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna igenom i riksdagens miljö- och jordbruksutskott att decimera den svenska vargstammen från 300 till 170 individer. Därmed passeras gränsen för det antal vargar Naturvårdsverket bedömer måste finnas för att vargen ska kunna finnas kvar på sikt. Josef Fransson, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, twittrade att vi har ”den starkes rätt att dominera alla andra arter”.

På Expressen Kultur noterar Joel Halldorf att högern saknar någon som agerar socialliberalt samvete och som säger nej när högerns flyktingpolitik blir inhuman och kantrar. Halldorf menar att när högerpartierna bjuder över varandra i vem som kan ha mest radikala förslag för att utvisa flyktingar frågar sig den stora gruppen mittenväljare vem som säger stopp.

På ett liknande sätt behöver vi någon i svensk politik som säger att nu har vi drivit andra levande varelser över deras förmåga. Det behövs någon som drar i handbromsen för hur mycket pengar som kan betalas ut till köttindustrin. Som säger stopp till utnyttjandet av andra levande varelser utifrån kortsiktiga ekonomiska intressen.

I dagsläget är Miljöpartiet det enda riksdagsparti som har ett genomgripande djurpolitiskt program i vilket partiet adresserar behovet av ett starkare skydd för tama och vilda djur, minskad köttkonsumtion samt att växtbaserade alternativ ska ges en mer framträdande roll. De är just nu det parti som kan utgöra ett socialt samvete när exploateringen av djur går för långt. Vi behöver någon som står emot den extrema politik som pumpar upp köttproduktion och pressar djur till bristningsgränsen.