Yucatanhalvön i sydöstra Mexiko har enorma möjligheter att utvinna både sol- och vindenergi. Men regionen är trots det beroende av naturgas för att täcka sina energibehov.

Och satsningarna på naturgas har i det tysta fortsatt på halvön, som är särskilt utsatt för de återkommande torkor, stormar och stigande havsnivåer som följer i spåren av klimatförändringarna.

Här löper sedan drygt 20 år tillbaka en 78 mil lång gasledning från granndelstaten Tabasco, och sedan tre år tillbaka har den kompletterats av ytterligare en gasledning från delstaten Chiapas, som ligger söder om halvön. Gasen kommer från det statliga energibolaget Pemex.

Satsningar stoppas

Bara en mindre del av den energi som konsumeras i delstaten kommer från förnybara energikällor. Här finns fem anläggningar för sol- och vindenergi. Flera andra planerade satsningar har stoppats, bland annat på grund av klagomål från lokalbefolkningar.

Pablo Ramírez, klimatexpert vid den mexikanska avdelningen av Greenpeace, är kritisk till satsningarna på naturgas både här och i andra delar av landet.

– Det stora problemet är riktningen som utvecklingen har – den inte är på väg mot en omställning. Klimatpolitiken är kantad av falska lösningar, som att det skulle gå att bekämpa klimatförändringarna med naturgas, säger han.

Mexiko har förblivit en storproducent av olja och gas, men de lättillgängliga fyndigheterna har med tiden minskat, vilket hämmat utvinningen. Närmare tre fjärdedelar av den el som produceras i landet kommer från fossila bränslen.

Den minskande inhemska produktionen har med tiden tvingat landet att börja importera naturgas från USA. Och för att distribuera gasen över det stora landet har ett stort nätverk av ledningar dragits.

Kritiker menar samtidigt att utbyggnaden av dessa gasledningar innebär att landet låser sig vid användningen av denna energikälla.

Inriktad på fossila källor

Sedan president Andrés Manuel López Obrador kom till makten 2019 har energipolitiken varit inriktad på fossila källor, vilket hämmat utvecklingen av förnybara alternativ.

I höstas lade presidenten fram ett förslag som syftar till att dra tillbaka de reformer som infördes 2013 och som öppnade upp energimarknaden för såväl inhemska som utländska energibolag. Att dra tillbaka reformerna skulle gynna det statliga elbolaget CFE och dess fortsatta satsningar på naturgas.

I början av året beslutade CFE att till en kostnad av motsvarande 3,4 miljarder dollar bygga sex nya naturgaskraftverk som enligt planerna ska vara i drift 2024.

Samtidigt går de stora möjligheterna att utvinna förnybar energi förlorad, bland annat på Yucatanhalvön. Miljöaktivisten Isabel Bracamontes, som bor i staden Mérida, är en av kritikerna:

– All den potential som finns i sol och vind ignoreras, men vi måste analysera vilka effekterna blir. De som håller fast vid tanken på att fossila bränslen är den enda vägen har fel. Solens strålar är gratis, säger Isabel Bracamontes till IPS.

Enligt henne drabbas dessutom Mérida av återkommande strömavbrott – och precis som i övriga delar av landet är elpriserna höga.
Pablo Ramírez vid Greenpeace säger att gasbolagen är de enda vinnarna på den energipolitik som förs i landet just nu.

Satsning på solenergi i El Salvador

På andra håll i sydamerika satsas stort på solenergi. Många byar i El Salvador saknar fortfarande tillgång på el – och för fattiga familjer är det ofta för dyrt att koppla in sig på det nationella elnätet. Men tack vare en satsning på solenergi har nu alla som bor i byn Cacho de Oro möjlighet att tända lampor på kvällarna.

Efter att ha jobbat på familjens åker hela dagen kan Carlos Salama numera komma hem och sätta sin mobil på laddning.

– Bara en sådan sak – att vi kan ladda mobilen med vår egen elektricitet är så stort för oss, berättar 29-åringen, som bor i Cacho de Oro i södra El Salvador, för IPS.

Även hans mamma, Rosa Aquino, är mycket glad över de elinstallationer som blev klara i 16 av byns hushåll i slutet av april.

– Det här känns så bra, i synnerhet på kvällarna. Vi har aldrig haft tillgång på el tidigare. När jag var barn hade vi fotogenlampor och på senare tid har vi använt batteridrivna ljus. Men nu kan vi spara in på batterikostnaderna, säger Rosa Aquino.

Dyr anslutningsavgift

Byn består av ett 50-tal familjer, som alla lever på jordbruk. Orten har sedan några år tillbaka varit anslutet till det nationella elnätet. Men de fattigaste familjerna har inte haft råd med anslutningsavgiften, som ligger på motsvarande 5 000 kronor.

En av de som inte haft råd att koppla in sig är bonden Francisca Piecho, 43, som bor tillsammans med sin son och sonhustru samt parets lilla pojke i ett enkelt hus i byn. Hennes man har gett sig av till en annan del av landet för att jobba, eftersom han inte hittat någon försörjning i närheten.

– Vissa familjer får pengar hemskickade av släktingar som jobbar utomlands, men vi tillhör inte dem. Så vi har inte haft råd att koppla in oss på elnätet, berättar Francisca Piecho för IPS.

De flesta orter på den salvadoranska landsbygden är inkopplade på elnätet. Men många byar står också helt utan el på den privatiserade marknaden, eftersom elbolagen anser att orterna är för små.

Att även de fattigaste i Cacho de Oro nu har fått el är tack vare en solenergisatsning från den statliga fonden Fonaes, som bekostade installationen av solpaneler för de energifattiga familjerna i byn. Elsystemen är små – men gör det möjligt för hushållen att tända några lampor, ladda mobiltelefoner och driva enklare hushållsmaskiner.

Elektrikern Arturo Solano arbetar för det företag som har gjort installationerna, och han säger att satsningen på nationell nivå har nått ut till runt hundra byar. Sammanlagt har drygt 7 500 familjer nu fått tillgång på grön el genom projektet.

Tidigare har en del av byborna laddat sina mobiltelefoner genom att hyra in sig på sina grannars elnät.

– Nu kan vi spara in den kostnaden, och i stället köpa mer mat, säger Francisco de la Cruz Tulen, 30, som bor tillsammans med sin hustru och parets två små barn i byn, till IPS.

Liksom de flesta andra hyr han en bit mark där familjen odlar majs och bönor för husbehov. Men under den torra säsongen ger han sig av från byn för att leta efter arbete inom sockerrörsindustrin.

Tvingas köpa vatten

Men nu pågår det även andra utvecklingssatsningar i regionen. Befolkningen i Cacho de Oro har inte tillgång till kranvatten, utan hämtar sitt vatten från en källa som emellanåt torkar ur. Då tvingas byborna köpa vatten, som levereras i stora behållare av en lastbil.

– Vår förhoppning är att vi ska få vatten via ledningar i framtiden. En japansk biståndsorganisation har inlett en satsning, men vi får se hur det utvecklas, säger bybon German de la Cruz Tesorero, som är ordförande för den lokala organisationen Adescos,  till IPS.

I närheten ligger en annan liten ort, Izcacuyo, som också ingår i solenergisatsningen. Fram till i slutet av förra året hade ingen av familjerna där tillgång till el, eftersom byn inte är inkopplad på det nationella elnätet. Det innebar att befolkningen innan solpanelerna installerades tvingades resa till en annan ort som ligger en halvtimme bort – bara för att kunna ladda sina mobiltelefoner.

Inom projektet ingår också en kommunal satsning på odlingar av nya fruktträd. Tanken är att lokalbefolkningarna inom några år ska kunna skörda avokado, mango och citroner som de sedan ska kunna sälja till turister, hotell och restauranger vid kusten i regionen La Libertad.