Ett ofta framfört argument emot att införa basinkomst är att det skulle skapa inflation. Resonemanget lyder som så att om alla får mer pengar att röra sig med, så kommer priserna per automatik att gå upp, eftersom allas möjligheter att konsumera varor skulle öka. Ofta följt av någonting svepande om efterfrågan och utbud.

Nu är det för all del ett argument som bygger på idén om en basinkomst som delas ut till alla oavsett övrig inkomst och utan någon som helst reglering (som i modellerna för basinkomstgaranti, exempelvis negativ inkomstskatt), vilket skulle vara helt omöjligt att finansiera och således inte ens värt att argumentera emot.

Men förutom det så är det väl vid det här laget uppenbart för alla att inflation, det får vi tydligen ändå. Nu är den här med buller och bång och priserna på allt går upp – men var är basinkomsten som kan garantera att alla ändå har råd med det mest basala?

De som tjänar mest på inflationen är som vanligt de med mest pengar – särskilt de som har stora lån men ändå tillräckligt mycket i inkomst för att klara av de ökade räntekostnaderna, eftersom skuldsumman sjunker i takt med att pengarna blir mindre värda. Och de som är de största förlorarna är som vanligt de fattigaste, där varenda krona som matpriserna ökar innebär ett val mellan frukost och lunch och varenda öre som elpriserna går upp innebär större hål i raggsockorna och varenda hyreshöjning innebär att den avgrund av otrygghet som heter hemlöshet kryper närmare.

De stödpaket som regering och riksdag hittills föreslagit eller implementerat är minst sagt trubbiga. De råd som olika experter ger kring hur man klarar inflationen bäst är alltid riktade till medelklassen och handlar mest om att binda sina lån. Vad det däremot inte pratas lika mycket om är vad alla de som lever på exempelvis försörjningsstöd från socialen ska göra när priserna går upp och riksnormen för stödbeloppet fastställdes i slutet av förra året. Eller vad de som är långtidssjukskrivna ska göra när summan deras SGI är baserad på inte längre är värd lika mycket. 

Om det någonsin är relevant att prata om inflation i förhållande till basinkomst så är det faktiskt mitt i en inflation. Det är nu vi behöver basinkomst, nämligen. Det är nu vi hade kunnat ha ett flexibelt system på plats, exempelvis utformat som negativ inkomstskatt, som enkelt går att justera månad för månad i förhållande till hur mycket man de facto behöver för att kunna leva ett enkelt men tryggt liv i Sverige. Justeringar i efterhand är helt värdelösa för någon som lever utan marginaler. Det är nu, när priserna ökar, som pengarna behövs. Inte om ett halvår.

Så vad vill vi ha? Trygghet i form av basinkomstgaranti! När kan vi få det? Nu, om politikerna bara skärper till sig och tar sitt ansvar för befolkningen på allvar någon gång.