Ett nytt lagförslag från regeringen skulle ge hårdare straff för djurrättsaktivister som utan lov går in på gårdar och protesterar eller dokumenterar vanvårdade djur. Samtidigt går de som upprätthåller djurindustrin fria. Det är orättvist och normaliserar övergrepp på djur, skriver Richii Klinsmeister från Djurfront.
DEBATT Tillsammans med alla de industrier som tjänar pengar på djurförtryck har regeringen tagit fram ett nytt lagförslag kring hemfridsbrott och olaga intrång. Fler handlingar som omfattar motstånd mot djurförtrycket ska kriminaliseras och straffen ska bli hårdare. Denna lag är tänkt att träda i kraft under sommaren 2022. Ett års fängelse blir maximistraff för brott av normalgraden och ett halvår till tre års fängelse riskerar den som fälls för grovt hemfridsbrott eller grovt olaga intrång. För de som däremot väljer att dagligen bidra till att upprätthålla den plågsamma djurindustrin är straffen i princip obefintliga.
Lagförslaget har föregåtts av åratal av intensiva propagandakampanjer från djurindustrin. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Jägarnas riksförbund, pressade av aktivisters outtröttliga kamp för djurens befrielse, vill inte att allmänheten ser vad som sker i skogar och bakom stängda ladugårdsdörrar. Djurindustrin vill givetvis dölja vissa aspekter av sitt eget våld men framför allt konstant normalisera delar som redan i grunden förutsätter att djur helt och hållet existerar för människans egna behov.
Jägarnas riksförbund vill inskränka allemansrätten, vars innebörd de redan missbrukar mot djuren och det naturliv de säger sig förespråka. Gladeligen riktar LRF desperat strålkastarljuset mot djurrättsaktivister att demonisera, istället för att rannsaka den verksamhet de själva supportar och bedriver. LRF framställer oss aktivister som ett hot mot rikets säkerhet. Samtidigt förblöder djur och natur på grund av industrins egna övergrepp men i slutändan, vilka är det egentligen som håller i gevären?
Lagen syftar alltså till att göra det svårare för aktivister att avslöja och få slut på djurindustrins strukturella förtryck. I försök att hindra djurrättsaktivister från att dokumentera lantbrukare som plågar djur inför man nu hårdare straff för objudna gäster på lantbrukares gårdar. Om en bonde blir stött för något hen borde kunna stå för kan du alltså dömas till fängelse i tre år. Tre år för att fånga en livstids lidande på bild men ingen straffas emellertid för blodet som dagligen strömmar ut från böndernas lantbruk.
Den allmänna debatten vänder bort huvudet när jägare vandaliserar aktivisters bilar, eller när bönder dödshotar ensamma aktivister. Djurförtrycket som industrierna vill att vi ska acceptera skyddas av lagen och kallas ironiskt nog för ”djurskydd”. I det nya lagförslaget framställs det alltså som bäst för djuren om det blir svårare att avslöja det konstanta förtryck och plågeri de tvingas utstå. Vilka djur är egentligen tänkta att skyddas här förutom människan?
Ibland lyckas någon glänta på dörren till dessa industrier. Exempelvis gjorde nättidningen Anlib ett föredömligt granskande reportage om hur bönder och jägare hotar djurrättsaktivister till döden (”Dödshot mot djurrättsaktivister i Hedin-grupp” 7/2-21). Likväl har djurindustrin under flera år spridit sin propaganda strategiskt för att försöka skifta fokus från företag som tar liv till organisationer som uppmärksammar just detta.
Siktet har varit inställt på den lagstiftande makten och Göteborgs-posten (GP) med sina ”grävande reportage” har varit industrin mycket behjälplig. Som tack har tidningen belönats av LRF. Här verkar det inte spela någon som helst roll att Center mot våldsbejakande extremism återkommande påpekat att GP förvränger information om djurrättsaktivister, då denna felporträttering har fortsatt ändå.
Lagförslaget har även kritiserats av flera andra tunga remissinstanser. Sveriges advokatsamfund anser att de hårda straffen generellt är onödiga. Kriminalvården oroar sig för att lagförslaget riskerar att bli ekonomiskt kostsamt. Polismyndigheten ser tillämpningssvårigheter, att lagen kan bli meningslös, och att straffen är relativt orimliga. Slutligen har politikerna gett vika för djurindustrins påtryckningar, vilket resulterat i den lag som nu föreslås: en lag som ökar skyddet för den som plågar men medför hårdare straff för den som befriar. Det är tyvärr allt annat än svårt att konstatera att djurens lidande ännu en gång tystas ner.
Varför inte först och främst ifrågasätta att hundratusentals individer dödas dagligen inom djurindustrin? Varför inte stoppa köttindustrins dödliga inverkan på den natur som alla vi djur är beroende av? Det är ett faktum att alla behöver ta sitt ansvar för miljöns skull men i detta ansvar ingår så mycket mer än ekologisk mjölk som en falsk trygghet för gemene man att vila sitt samvete på. Istället blir politiker och poliser nyttiga springare åt en enorm industri som panikartat och konstant vill säkra kapitalvinster. Kritiska röster lyftes kring korruption men fick lika litet genomslag som djurens ångestfyllda skrik i såväl ladugårdar som i burar. Lyssnar du?
Vi är många som dagligen kämpar mot det strukturella djurförtrycket. Ju effektivare vi bekämpar förtrycket, desto fler lagar instiftas till förtryckarnas försvar. Vi är väl medvetna om detta faktum. Det varken skrämmer eller hindrar oss, det stärker oss. Det får oss att kämpa hårdare! Så länge djur fängslas, plågas och dödas kommer vi kompromisslöst att rädda liv och störa förtryckarnas verksamheter, på såväl gårdar som i skogarna.
Tills alla är fria!
Texten korrigerades 15/2 2022 kl 15.59.
