Nu är våren så pass mycket här att jag inte bara sått chili, jag har flyttat pelargonerna från deras vintervila, vattnat och gödslat dem lite och ställde dem där det är lite mer soligt, med stöd av en lampa ibland.

Det är rena magin. Varje år. Innan det händer saker så att jag ser dem har växterna omkring mig hajat det. De måste ju ha koll. Det lite jobbiga är att det svajiga vädret vi sett på senare tid leder till att olika växter vaknar vid fel tid. Misstolkar signaler. Det är en kamp som vi får fortsätta att föra. Genom att göra saker själv som annars skapar växthusgaser när de ska produceras långt borta på idiotiska sätt.

Jag vet rätt lite om världens ingefäraproduktion, men gissar att det är skrutt med en massa där och tycker att det känns bra att odla egen, trots att det inte är världen dyraste knöl. Jag har berättat tidigare hur man gör för att odla dem, men i korthet går det ut på att använda genomsläpplig jord, typ hälften vanlig jord och hälften kaktusjord eller vanlig jord med en tredjedel fin sand.

Använd en grund kruka och stoppa ner bitar av ingefära som fått ligga i en påse i solen någon vecka eller tills det kommer små knoppar på dem. Vattna försiktigt och täck gärna tills bitarna rotat sig, men håll koll, det ruttnar lätt och det blir för fuktigt.

Det kan bli rejäla mängder ingefära i en lite större kruka. Och ingefära är ju naturens bästa uppåttjack. Köp några extra knölar när du ska plantera och gör egna ingefärsshots eller torka fina skivor att ha i te.

Torka ingefära

Ingefära får med tiden en massa sega trådar, det där som luggar ihop sig när man river dem. Och det gör dem svåra att stöta eller riva till pulver när de torkat. Även om du skär de skalade knölarna i tunna skivor kan det blir trådigt. Använd en så vass kniv som möjligt och sortera undan de finare bitarna till pulver. Resten går att torka någonstans luftigt, vissa säger att det gärna får vara i solen, i torkmaskin eller i ugnen på låg temperatur.

De trådigaste bitarna är goda att släppa ner i en tekanna tillsammans med svart te, örtte eller varför inte lite torkade eller kanderade citrusskal. För att göra ingefärspulver till indisk mat och pepparkakor är det enklast att köra i en elektrisk kaffekvarn. I mortel blir det snart kaos med alla trådar, men det funkar också. Använd en finmaskig metallsil för att sila bort fibrerna om det är noga med strukturen.

Ingefärsshots

På mig funkar det lite väl bra med ingefära. Om jag käkar eller dricker för mycket shots klättrar jag på väggarna som en ekorre på amfetamin. Måtta gäller som för alla energireglerande medel. Förutom att göra dig pigg anses ingefära kunna lugna en orolig mage, minska illamående och hålla magen i allmän balans.

Här är det nästan löjligt med recept – citronjuice, något sött och riven ingefära är allt som krävs. Kanske späda med lite vatten eller kokosvatten om du känner dig lite lyxig. En nypa chili ökar piggheten ett steg till. Det enklaste sättet är att köra ingefäran i mixer med lite av vätskan och sen mixa ihop allt, men jag gillar shots utan en massa bråte i. I det kinesiska köket pressar man ofta ur vätskan från riven ingefära i ett liten bit tyg. Det ska vi göra för mina finshots.

Jerkers finshots

• 1 dl riven ingefära
• 1,5 dl nypressad citronjuice
• 1 dl vatten eller kokosvatten
• en nypa torkad chili, gärna flingor som lättare går att sila från
socker
• 2–3 msk strösocker eller nåt annat sött

1. Skala citronerna tunt och lägg skalen i en skål tillsammans med sockret. Gärna över natten. Rör om då och då. Efter några timmar brukar skalen börja släppa ifrån sig sina aromer till sockret.

2. Koka upp vattnet i en kastrull och blanda i skalen och sockret, låt det bubbla en stund och låt vätskan kallna. Sila ifrån skalen.

3. Sila citronjuicen och ingefäran, helst genom en sil som rymmer all ingefära. Låt ingefäran rinna av lite och lägg smeten som blir över i silen i en liten bit glest tyg och pressa ur så mycket som möjligt av vätskan. Blanda allt.

Eftersom det är mindre skrot i den här varianten håller den längre i kylen, men det går också bra att frysa in flaskan som den är. Se då till att lämna rejält med luft i flaskan så att den inte sprängs när vätskan expanderar.

Inlagd ingefära

Den typ av inlagd ingefära som serveras i japanska restauranger är bedrägligt läcker. Och ofta oproportionerligt dyr i affären. Det är inte svårt att göra sin egen, men det går inte om inte ingefäran är späd och fin. Som med så många andra, eller kanske alla, traditionella metoder att bevara saker är olika tekniker, hur avancerade de än är , meningslösa om råvaran är kass. Så leta efter ingefära som ser lite gulaktigt stinn ut, med tunt skal och gärna små fina knoppar. Då är risken mindre för att ingefäran är jättetrådig och det krävs för detta recept. Det går att hitta riktigt, riktigt ung ingefära i specialaffärer för asiatisk mat och då är det bara att hugga direkt.

1. Blanda risvinäger med hälften så mycket socker. Ljust socker ger snyggare ingefära. Smaka av, om det smakar för skarpt, späd med lite vatten.

2. Skala och rensa ingefäran från allt som ser skumt ut. Skär den så tunt du bara kan. Experimentera med osthyvel, potatisskalare eller olika vassa knivar. EN mattkniv är inte fel.

3. Blanda skivorna med salt. Ett par teskedar till 150 gram ingefära är nåt jag fått för mig bara så där. Låt stå en kvart minst så att ingefäran vattnar sig.

4. Koka upp vatten i en kastrull och blanchera (koka) ingefäran i två minuter. Fiska upp den med en håv och sprid ut på en yta där den kan ånga av sig. Fördela ingefäran i rena burkar.

5. Koka upp vinägerlösningen och häll den över ingefäran. Om burkarna är varma minskar risken för att de ska spricka. Sätt på locken omedelbart och låt svalna i rumstemperatur.