Klimat- och miljöminister Romina Pormoukhtari (L) ansluter till FN:s möte COP15 när det går in i slutspurten. Men efter beslut om ålfiske och vattenkraft väcks frågor om den svenska ambitionsnivån för att rädda naturen.
– På hemmaplan har nya regeringen inte visat någon högre ambition för att skydda den biologiska mångfalden. Man har till exempel försökt bromsa förslag om EU:s avskogningslag inom EU. Man kan inte peka finger åt andra utan att göra insatser själv, Åsa Ranung, senior policyrådgivare inom biologisk mångfald på Världsnaturfonden (WWF), på plats i Montreal.
Nils Höglund, sakkunnig vid Coalition Clean Baltic, en organisation som samlar ett stort antal miljö- och naturskyddsorganisationer runt Östersjön, säger till TT att det skett ett skifte i Sveriges miljöpolitik inom till exempel EU. Från att ha varit ambitiös och drivande har politiken tagit en annan riktning. Sveriges nej till att ytterligare begränsa fiske av den utrotningshotade ålen och pausen för miljöprövningar av vattenkraftverk är två exempel.
– Att vi åker till COP15 med hög svansföring och pratar om ambitiösa mål, det är magstarkt. Ministern åker för att skydda natur och biologisk mångfald men när det gäller Sveriges motsvarighet till pandan eller tigern – ålen – där fattar man beslut som får förödande konsekvenser. Det är direkt pinsamt, säger Nils Höglund.
