I Folkbladets ledarkrönika den 7 november, skriven av Widar Andersson, understryker han betydelsen av att riksdagspolitikerna snabbt får till ett Nato–medlemskap. Ledarkrönikan ger mycket att reflektera över och den är ett bevis på hur delat Sverige är i frågan, även om media tillfälligtvis har övertaget om Ja–sägarna. Om man ärligt och seriöst analyserar allt vad USA och Nato har gjort militärt sedan 2:a världskriget (speciellt USA) så kan man bara betrakta det som ett militärt, geopolitiskt, ekonomiskt och humanitärt misslyckande.

Den som djupt begrundat Nato inser att dito inte är en försvarsallians, utan ett effektivt redskap för USA för att behålla sin maktstatus och kunna ”manövrera” på planeten så att det gynnar USA. För att nå dit har USA involverat sig i de mest grymma krig man kan tänka sig. Är det verkligen med USA vi vill gå till sängs? Jag är säker på att allmänheten inte skulle vilja detta om de visste sanningen. Hela Ukraina-affären har dessutom vinklats ordentligt i media till USA eller Natos fördel, vilket inte hjälper freden.

Alla svenskar borde informeras om USAs och Natos militärhistoria och ges möjlighet att utvärdera fördelar och nackdelar med ett Nato-medlemskap, och först därefter folkomrösta. Ett Nato–medlemskap är en alldeles för stor fråga för att snabbt beslutas i en riksdag.