EU måste begränsa den ryske presidenten Vladimir Putins möjligheter att finansiera sitt krig i Ukraina genom att bli av med beroendet av fossila bränslen. Det var budskapet från EU-kommissionen som i förra veckan presenterade en plan för att städa bort rysk energi från Europa.

Ryssland står för 45 procent av gasimporten, 27 procent av oljeimporten och 46 procent av kolimporten till EU. Det ska förändras till 2030 då EU ska klara sig utan leveranser från den numera pariastämplade handelspartnern – bland annat genom ökade satsningar på förnybara energikällor som sol och vind och ökad produktion av biogas och grön vätgas.

– Jag är övertygad om att Europa kommer att göra allt man kan för att försöka minska beroendet av rysk olja och gas och accelerera klimatarbetet. Om det kommer att lyckas är det ingen som vet, säger Filip Johnsson, professor i energisystem vid Chalmers tekniska högskola.

Tröga system

Det är gasen som är den svåraste nöten att knäcka. Oljan importeras sjövägen vilket kan göra det något lättare att styra om, enligt Johnsson.

– I många EU-länder använder hushållen gas för uppvärmning och industrier använder det i sina processer. Det här är system som är ganska tröga att ändra, säger han.

– Man kan inte bara elektrifiera uppvärmning och industriprocesser. Eller, det går ju, men då ska alla människor köpa ett helt annat uppvärmningssystem och industriprocesserna göras om. Sådana arbeten pågår men det sker inte över en natt.

2,8 miljarder kronor varje dag 

Innan Europa lyckas vända skutan fortsätter Ryssland att tjäna pengar på omvärldens fossilberoende. Bara oljebetalningarna från europeiska länder uppgår till 285 miljoner dollar (ungefär 2,8 miljarder kronor) varje dag – pengar som kan användas för att rusta den ryska krigsmaskinen ytterligare.

Eller som en ukrainsk politiker uttryckte det: ”Varje fat olja och varje kubikmeter gas som nu köps från Ryssland är något som betalas med vårt ukrainska blod”.

– En stor del av Rysslands ekonomi baseras på exportinkomster från försäljning av naturresurser, alltså kol, olja och gas. En del av detta går naturligtvis till deras militärutgifter. De har heller inte så mycket avancerad industri, säger Johnsson.

Mer kol?

Ett orosmoln för omställningsarbetet är att skenande elpriser ska resultera i en ökad kolförbränning – vilket är en stor källa till utsläpp av växthusgaser. Det finns fortfarande många kolkraftverk kvar i Europa.

– Det finns en stor vilja att fasa ut kolet på sikt, säger Filip Johnsson.

– En kortare period av ökad kolförbränning är ingen katastrof för klimatet men det är viktigt att man gör stora satsningar på fossilfritt. Sedan har ju kriget andra negativa effekter för klimatet, det stjäl fokus från frågan och är på flera sätt klimatbelastande.