Säga vad man vill. Men visst är vi snälla. Vi i Sverige. Ja, inte alla av oss. Men hela gänget till höger i riksdagen. Och sossarna. Åtminstone dess ledning. Mona Sahlin är också snäll. Och Peter Eriksson, ni vet han som var språkrör i MP. Alla vill de bekräfta Vladimir Putins världsbild så rart.

Det där med demokrati är förhandlingsbart, rent av lite överdrivet, säger dom, och Vladimir ler bakom sitt stora bord. Stora frågor som rör de stora frågorna ska de där som kallas väljare hållas utanför. Dom kan ju välja lite hitan och lite ditan. Utan kunskaper.

Och sen kan det bli motsättningar inom landet. En del tycker si, andra tycker så. Och utländska agenter kan försöka manipulera väljarna genom att påstå dumma saker som dumma väljare kan gå på. Nej, beslut ska hanteras av experter. Åtminstone sådan experter som tycker rätt.

Så därför ska vi ta beslut om svenskt medlemskap i Nato utan att passera någon valdag. Vare sig val till riksdagen eller folkomröstning.

Vladimir ler bakom sitt bord. Känner att auktoritära, förvridna styressätt är på väg att vinna. Inte bara i redigt patriarkala länder som Ungern och Polen utan under fanan i det land där en feministisk utrikespolitik bedrivs. Käringpolitik är inte så farlig som man kunde ana, funderar Vladimir, dom är lättledda, de små liven. Dom bekräftar det jag alltid sagt: demokrati är övervärderat.

Och nu måtte väl till och med tvivlarna här hemma begripa att jag har rätt, tänker Vladimir, när han betraktar kartan över hur Nato är på väg att lägga sig allt mer dikt mot den ryska gränsen. Omringade blir vi, var och en kan se hotet mot vårt stora stolta folk … Var och en kan förstå att det är jag, Vladimir, som är den rätte mannen att skydda oss. Att varje uns av kritik har sitt bo hos utländska agenter som manipulerar och ljuger. Tänker Vladimir, håller sig stadigt i det stora bordet och tänker den där tanken som föresvävat honom allt oftare: hur skulle det vara smälla av ett litet lagom kärnvapen?

Och Gotland? Jaha, nu ska Nato förstås placera sina missiler där när Östersjön blir Natos innanhav och vår kustflotta blir instängd. Undrar om det i så fall inte är bäst att ta över Gotland. Skulle Joe Bilden riskera ett kärnvapenanfall mot New York bara för att försvara den där lilla ön? Skulle inte tro det.
Världskrig. Crescendo som sista tiden i mitt liv, tänker Vladimir. Ett jävla fyrverkeri, blir det. Jag är ändå gammal och ska dö. Varför inte göra det med stil.

Så vaknar jag, det var en ond dröm. Drömmar om Putin, Biden, Stoltenberg och hela krigsretorikens vanvett är per definition onda.  Yrvaken sätter jag mig upp, fönstret är öppet, fåglarna sjunger i gryningen. Jag går ut i köket, brygger kaffe, fjärden ligger spegelblank, lommen ropar. Tre Jas-plan vrålar över byn. De ska försvara oss mot Putins krig i Ukraina.

Logiken i allt som görs, sägs och beslutas verkar som hämtad ur en mardröm. Styrd av stressade tankar. Is i magen – hört talas om det?