Storbritannien vill skicka asylsökande som anländer med båt från Frankrike till Rwanda och det första flygplanet är planerat att lyfta i dag. FN och Amnesty hör till de som har dömt ut planen som olaglig. Storbritanniens ledande politiker håller inte med. Politikerna hävdar att ambitionen är att avskräcka människor och få dem att sluta ”riskera sina liv” i flyktingbåtar på farliga vatten. Kritikerna, med stöd från flera forskningsrapporter, menar å andra sidan att det inte kommer att fungera.
Ikväll ska det första planet fyllt med asylsökande med Rwanda som destination lyfta från Storbritannien. In i det sista har advokater och människorättsorganisationer försökt stoppa utvisningen. Enligt FN, Amnesty och Human Rights Watch är planen olaglig och bryter mot internationell lag. En brittisk domstol gav deportationen grönt ljus i fredags, varpå det åter prövades under måndagen. I skrivande stund ser det ut som att planet kommer lyfta – men endast med en handfull asylsökande ombord. Advokater har jobbat dygnet runt för att stoppa enskilda utvisningar med hänvisning till olika så kallade verkställighetshinder de senaste dagarna.
Storbritanniens inrikesminister Priti Patel – en av hjärnorna bakom planen – är välkänd för sin hårda retorik. Att sända asylsökande till Rwanda är enligt henne oproblematiskt.
– Den här överenskommelsen är helt i linje med alla våra nationella och internationella förpliktelser, sa Priti Patel under måndagen, i ett klipp som bland annat BBC publicerade i ett över sju minuter långt inslag om planen.
Vill avskräcka från "farliga resor"
Också premiärminister Boris Johnsson hörs i inslaget. Han menar att genom att skicka asylsökande som anländer till Storbritannien via Engelska kanalen till Rwanda så kommer andra att avskräckas från att riskera sina liv under farliga båtresor. Till planen hör att den som skickas tillbaka till Rwanda kommer få sin sak prövad där. Att skickas tillbaka till Storbritannien är därmed inte ett alternativ, även om den asylsökande uppfyller kraven för att beviljas asyl. Danmark har sneglat på en liknande plan som den Storbritannien nu gör slag i saken av. I Danmarks fall skulle de som beviljas asyl föras tillbaka till Danmark efter avslutad asylprocess – om hen kvalificerat sig i det nålsöga som krävs för uppehållstillstånd. Den brittiska planen skulle kunna fungera som en sista push för Danmark att förvandla sin plan till verklighet. Syre rapporterade om de danska planerna för ganska precis ett år sedan.
Delar av oppositionen i Storbritannien – och även en del konservativa – har kritiserat planen in i det sista. Det kommer också bli en mycket dyr affär att skicka chartrade plan hela vägen till Rwanda. Kostnaden per individ kommer stiga för varje asylsökande som tas bort från listan på grund av advokaters arbete med att stoppa deras utvisningar. Att denna modell skulle bli en ekonomisk vinst är ställt utom alla tvivel. Men ekonomiska vinster tycks knappast vara Europas prio när det gäller utvisningar, även om kostnaderna med mottagande ofta lyfts i debatten. Också prins Charles ska i privata sammanhang ha kallat deportationerna till Rwanda för ”motbjudande”, något The Sunday Times rapporterade i helgen.
Att politiker utan att kunna uppvisa några hårda bevis som styrker deras påståenden om olika lösningar för att stoppa migration (under förevändning att det är av omtanke för de som migrerar) är någonting vi sett allt mer av de senaste fem-sex åren. EU:s politik för Medelhavet – som har kallats den dödligaste migrationsrutten i världen tusentals gånger vid det här laget – är ett av de tydligast lysande exemplen. Forskarna Charles Heller och Lorenzo Pezzani vid Goldsmiths universitet i Storbritannien har i flera rapporter undersökt hur EU:s migrationspolitik påverkar de som flyr via Medelhavet. Ofta har resultatet stått i klar kontrast till den uttalade avsikten.
Israel skickade flyktingar till Rwanda
Det må vara första gången som ett land i Europa skickar asylsökande till Afrika. Men det är inte helt unikt i sitt slag. Israel har tidigare genomfört vad som kan beskrivas för ett pilotprojekt. Mellan 2014 och 2018 skickade landet sudaneser och eritreaner till Rwanda och Uganda, eftersom de inte kunde deportera dem tillbaka till sina oroliga hemländer. Till en början var länderna som Israel hade skrivit på avtal med om att utvisa till hemligstämplade, skriver The New Humanitarian. Men snart blev det klart att det var Rwanda och Uganda. 2018 slutade Israel att skicka eritreaner och sudaneser till de båda afrikanska länderna.
Man hade nämligen under en längre tid sett att de som deporterades inte stannade kvar. Israel gav varje utvisad person motsvarande cirka 34 000 kronor (3500 dollar) i kontanter. När de anlände på flygplatsen i de östafrikanska länderna släpptes flyktingarna i princip vind för våg. Många upplevde enligt The New Humanitarian en stor osäkerhet och utsatthet. Många tog sedan pengarna och reste åter mot Europa, via Sudan och Libyen. Båda länderna är välkända för att hysa brutala smugglarligor som rånar, våldtar och godtyckligt fängslar flyktingar. Att anlita samma smugglare är allt annat än billigt.
Den brittiska regeringen hävdar att de vill stoppa migrationen via Engelska kanalen och slå hål på smugglarnas affärsmodell. Att tro att det skulle fungera så är sett till Israels deportationsprogram mycket naivt.
Planen dömd att misslyckas
Men förutom att Storbritanniens plan är dömd till att misslyckas – just för att den snarare bygger på populistiska än vetenskapliga argument – har den kallats olaglig av både FN, Amnesty och Human Rights Watch. Forskare har i flera år nu varnat för hur olika europeiska länder och EU som union har infört en politik som de kallar ”externalization of borders”, bland annat denna rapport från Chatham house. Human Rights Watch vädjade i lördags i ett öppet brev till den brittiska regeringen att stoppa deportationen under måndagen. Människorättsorganisationen skriver också att det är ett tydligt brott mot internationell och nationell lag att skicka iväg asylsökande på det här sättet.
FN:s flyktingorganisation UNHCR hänvisar till skrivningarna i internationell lag och att det inte är tillåtet att ”exportera” flyktingar till andra länder. Filippo Grandi, UNHCR:s chef, menar att Rwanda må ha varit ett välkomnande land som tagit emot många flyktingar från exempelvis Burundi och Kongo tidigare. Men de saknar resurser för att på ett säkert sätt genomföra asylprövningar av de som skickas från Storbritannien, menade Grandi under en presskonferens i Geneve, där UNHCR har sitt huvudkontor.
– Om det hade varit åt det andra hållet hade vi kanske kunnat diskutera det. Men här talar vi om ett land (Storbritannien) som har strukturer för att ta emot asylsökande men som exporterar sitt ansvar till ett annat land (som inte har det).
UNHCR-chefen fortsatte:
– Jag menar, att rädda människor från att tvingas göra farliga resor är helt fantastiskt. Men är det här rätt sätt att göra det på? Är det verkligen det som är motivationen bakom det här avtalet? Jag tror inte det.
Jeff Crisp, tidigare högt uppsatt inom UNHCR och nu en aktiv twittrare, skrev under tisdagen att överenskommelsen med Rwanda gör Storbritanniens avsikter mycket tydliga. Den som tror på Priti Patel och Boris Johnsons sminkade ord är desillusionerad.
