Många har protesterat mot ett förslag från EU-kommissionen, som EU-parlamentet nu ställer sig bakom: att kärnkraft och fossilgas ska ingå i EU:s taxonomi, bland de energislag som anses hållbara. Men i det förslaget finns villkor som kärnkraften ändå inte klarar, skriver Jan Strömdahl från Folkkampanjen mot kärnkraft–kärnvapen.
På eftermiddagen den 6 juli i Almedalen blev jag uppringd av en kvinna från ett icke spårbart nummer. Hon hävdade att det nu var mycket lönsamt att satsa på kärnkraft och hon ville sätta mig i kontakt med en personlig finansiell rådgivare. Jag framhöll att jag varken hade pengar eller intresse men det bet inte på henne.
Två timmar tidigare hade nämligen en klar majoritet i Europaparlamentet beslutat att ställa sig bakom EU-kommissionens förslag om en utökad taxonomi för energi. Det betyder att kärnkraft och gas övergångsvis ska betraktas som hållbara tillsammans med de förnybara energislagen från 1 januari 2023 om också ministerrådet ger sitt godkännande. Motiveringen är att det ska locka investerare att bidra till minskade utsläpp av växthusgaser.
Men för kärnkraftens del finns ett skarpt villkor: Livstidsutsläppen av växthusgaser får inte överstiga tröskelvärdet 100 gCO2e/kWh producerad el. Utsläppen under hela livscykeln ska verifieras av en oberoende tredje part.
Det finns en mängd olika beräkningar av livstidsutsläppen från kärnkraft. 2008 gjorde Benjamin K Sovacool en utvärdering av 103 studier av växthusgasutsläppen. Valuing the greenhouse gas emissions from nuclear power: A critical survey. Han fann att det var 19 studier som kunde betraktas som seriösa och väldokumenterade, däribland tre från Jan Willem Storm van Leeuwen. Bidraget från Vattenfall platsade inte bland dem som kvalificerade sig.
Den oberoende Storm har arbetat vidare – även om han förtalas av kärnkraftsindustrin. 2019 presenterade han en fördjupad studie som noga redovisade koldioxidutsläppen från de olika momenten i produktionen av elektricitet från uranbrytning till slutförvar.
Resultatet av denna studie visar att ett modernt kärnkraftverk har ett totalt utsläpp som varierar mellan 139 och 190 g CO2/kWh med ett medelvärde på 164. Storm betonar att han bara tagit med koldioxidutsläppen, men att det säkert förekommer andra växthusgaser också. Han hävdar dessutom att utsläppen kommer att öka med sinande urantillgångar. Jag citerar ur hans presentation i Wise juni 2020:
”Kärnkraftens CO2-utsläpp från vagga till grav är 139–190 g CO2/kWh, summan av de samtida utsläppen (65–116 g CO2/kWh) och de latenta utsläppen (74 g CO2/kWh). Dessa siffror är resultatet av en omfattande fysisk analys av data om alla involverade processer som publicerats av kärnkraftsindustrin under de senaste åren.
Kärnkraftens CO2-utsläpp kommer att öka i framtiden på grund av utarmningen av rika uranmalmer. Om världens kärnkraftskapacitet förblir konstant på nuvarande nivå kommer kärnkraftsutsläppen av CO2 att överstiga utsläppen från gaseldade kraftverk efter år 2070.”
Det finns ytterligare faktorer som ökar växthusgasutsläppen. En är den långa tid det tar att få ett kärnkraftverk på plats – mellan 10 och 25 år. Det betyder att den fossila produktionen fortgår under mycket längre tid än om den ersätts med till exempel vindkraft, som kan komma på plats på ett par år. En annan är hanteringen av kärnavfallet som inget land i praktiken har löst. Detta gäller även drömmen om de små, modulära kärnkraftverken, SMR, som – om den förverkligas – beräknas ge ökade avfallsmängder per producerad kWh.
Allt tyder på att kärnkraftens utsläpp av växthusgaser är och framför allt blir för höga för en plats inom taxonomin. Kärnkraftsindustrin kommer säkert att försöka hyfsa siffrorna – precis som hittills – men kravet på en oberoende tredje part borde räcka. Dessutom blir produktionen av kärnkraftsel allt dyrare medan den förnybara blir allt billigare.
Jag är absolut ingen finansiell rådgivare. Men mitt råd blir i alla fall: Ta inte risken. Det är nog med andra risker när det gäller kärnteknik.
