Regeringen har lämnat en remiss till Lagrådet om att man ska kunna utvisa fler som begår brott. Man skriver i sitt pressmeddelande att ”Förslagen syftar till att göra det möjligt att i större utsträckning än i dag utvisa utlänningar som begår brott”. Och nog gör man stora förändringar. Dels sänker man vilket straffvärde som krävs på brottet, från ett år till ett halvår och dels tar man bort regleringen som säger att den som är etablerad här från unga år bara ska kunna utvisas om det finns särskilda skäl för det.

Det är klart att fler kan komma att bli utvisade om man kraftigt ökar antalet brott som får utvisning på straffskalan. Att man sänker gränsen till 6 månader innebär att man kommer kunna utvisa människor för till exempel ringa narkotikabrott. Det innebär också att den som levt här i år efter år, men inte blivit svensk medborgare än, lever med en helt annan press än den som är svenskfödd. En svensk medborgare som super, hamnar i slagsmål och döms för ringa misshandel riskerar som mest 6 månaders fängelse (som sen omvandlas till något mildare). Men invandraren som trots sin tid här inte hunnit bli svensk medborgare, riskerar alltså utvisning. 

Att man gör så här kan framstå märkligt, för det är inte dem som tar droger, eller ger någon en örfil på krogen, man är ute efter egentligen. Utan de regeringen egentligen vill åt är de som begått grova brott, men inte kan bli utvisade för att de riskerar tortyr eller dödsstraff, eller för att deras tidigare hemländer helt enkelt vägrar ta emot dem.

Men de förutsättningarna ändras inte med den här lagen, det är väldigt få grova brottslingar som kommer bli utvisade efter det här. Det vet man så klart om, syftet är att framstå som tuffa inför väljarna och lagen är framtagen för att användas som ett slagträ i debatten. Att människor riskerar att bli utvisade för småsaker blir ointressant, huvudsaken är att det ser ut som att man gör något.

Att så många är så måna om att människor som begår brott ska utvisas ur landet är intressant, för när diskussionen härjade om de svenska medborgare och IS-terrorister som satt fängslade i läger i Kurdistan var det få av dem som ställde sig på barrikaderna och sa att vi skulle ta tillbaka dem till Sverige. Det handlar alltså inte om goda principer, utan om ren skär egoism, någon variant av ”jag vill inte bo nära en farlig kriminell, så hen får bo bredvid någon annan istället.”

Vi borde diskutera det här, för varje gång vi utvisar någon som begått grova brott här, utsätter vi det tidigare hemlandet för en grovt kriminell person. I de flesta fall handlar det om ett land med mindre resurser och sämre rustat rättsväsende än vårt, alltså ett land med sämre förutsättningar att hantera grovt kriminella än vad vi har här. Världen blir en lite sämre plats för varje sådant beslut.

Det här är gamla lagar, och nog kan man argumentera för att de behöver en översyn, men vi borde inte gå åt det hållet, med fler utvisningar, utan åt motsatt håll, med färre. Då skulle vi också komma närmare tanken om att alla människor är lika inför lagen.